Kommer att ta över alla listor

Blandade artister Så mycket bättre - Musiken från TV-programmet

Foto: TV4
lika bra ”Så mycket bättre”-gänget fungerar i skivformatet också.
MUSIK

TV-COVERS Det har varit svårt att undgå TV4:s trofé ”Så mycket bättre” den här hösten.

I ­tacossoffan och i tidningarna, vid fikaborden och på topplistorna.

Programmet har kallats allt i från succé till den trevliga tv-underhållningens nya flaggskepp. Men framför allt har ”Så mycket bättre” ständigt beskrivits som kanalens svar på SVT:s ”Stjärnorna på slottet”. Stöld rent utav, enligt vissa kritiker.

Få talar om den mest uppenbara referensen. För kärnan i programmet har knappast varit artisternas bergsklättring, dagislekar eller samtal om vem som är den kåtaste artisten utan hur hjärtligt artisterna har tolkat varandras låtar. Stämningen runt det ofta tårsaltade middagsbordet har haft precis samma genuina värme som gjorde ”Mauro & Pluras kök” till en tv-klassiker.

Många glömde snabbt sin hånfulla attityd som präglade förhandssnacket, September vägde lätt mot Berghagens och Lill-Babs livslånga karriärkataloger. Petter var mest en udda ­viol i buketten.

Med facit nästan i hamn vann de mest på sin medverkan. Petter har fått visa fredagsmyssvenskarna att han är mer än den slitna slentrianbilden som stenhård rappare. För drygt tio år sen var han pionjären som fick fart på svensk hiphop, nu släpade han in den i folkhemmet. Petra Marklund blev favorit redan efter första avsnittet.

På skiva är de studioinspelade låtarna mer slipade, överlag tyngre och har borstats av lite livecharm. Men intrycket är detsamma. Petter ambitiösa tolkningar av framför allt ”En tuff brud i lyxförpackning” och ”Stockholm i mitt hjärta” har gjorts till helt egna låtar och September imponerar lika mycket i sköra ”Vem ska jag tro på” som kallt retrosynthiga ”Kärlekens tunga”.

Flera av de något mindre reviderade sångerna har också fått nytt liv, mycket tack vare bandbegåvningar som Samuel Starck och Stefan Olsson och briljanta arrangemang. Lill-Babs graciösa mjuksamba ”Så klart!” och Berghagens vackert sansade ”Längesen” är bland det mest angelägna veteranerna har gjort i sentida karriären. Och Pluras ”Det hon vill ha” borde bli en omedelbar livefavorit.

En del givna tolkningar saknas på den 19 låtar långa skivan, inte minst Petters skräcktunga ”Dansa din djävul”. Men efter att det här albumet tagit över alla listor och med TV4:s dollarnäsa finns det givetvis bara ett tänkbart scenario: En del två.

ARTIKELN HANDLAR OM