Nu har pojken blivit en man

Fall Out Boy har hittat sig själv

Foto: Universal
Fall Out Boy tar ett rejält kliv bort från emoscenen med ”Folie à deux” som andas både Beatles och Michael Jackson.
MUSIK

Folie à deux (pop)

Albumtiteln hänvisar till ett sällsynt psykologiskt tillstånd där ett par människor är sammanlänkade i galenskap. Två själar, oftast mor och dotter, delar likadana vanföreställningar och vanligtvis visar sig dessa genom paranoia och hallucinationer.

Bokstavligt applicerat skulle namnet alltså öppna upp för en intressant historia om en dominant figur som drar ner sin avkomma i psykosens mörka tjärhål. Men Illinoiskvartetten använder det snarare som en lös metafor för att beskriva samhället i stort. Som ett häftstift på självgodhetens panna, och som en grund att anlägga små boplatser av kritik mot ett egoistiskt konsumtionssamhälle i fritt fall ovanpå.

På så sätt kan titeln på Fall Out Boys fjärde fullängdare tyckas väl vald, men samtidigt är den missvisande. ”Folie à deux” är nämligen inte tonsättningen av en konsekvent resa mot avgrunden, utan snarare en gnistrande ljudmosaik där det glada och upplyftande tillåts dominera. Redan i öppnande ”Disloyal order of water buffaloes” fälls textraden ”nobody wants to hear you sing about tragedies” och konsekvent överskuggar den musikaliska upprymdheten allvaret i texter och mission. Allt längre bort från den emoscen som en gång födde, matade och lovsjöng dem tar gruppen ett fast grepp om musikhistorien och portionerar ut influenser från fyra decennier i tretton formar som var och en tycks rymma en tänkbar listframgång. Det är därför möjligt att dra fler paralleller till The Beatles, The Jam, Michael Jackson och Electric Light Orchestra än till Jawbreaker och The Get Up Kids, vilket också poängterar i vilken division ensemblen nu spelar.

Det går trots allt att hitta några beröringspunkter med den tidiga karriärens lightpunk, som i stundtals uppdykande gitarrväggar. Men annars drivs låtarna fram av läckert arrangerat blås och prioriterade sångarrangemang där Patrick Stump får leva ut sina innersta r ’n’ b-drömmar. Det kvardröjande intrycket blir därför en hitmaskin som slutligen har hittat sig själv i omgivningar den först inte ämnade besöka. Som under färden mot toppen har vågat låta möjligheterna tala högre än begränsningarna.

Pojken har vuxit upp till en man.