Frank Ocean: Ett av 2012:s bästa släpp

Frank Ocean – Channel Orange

Foto: universal
Frank Ocean.
MUSIK

Def Jam/Universal

R ’N’ B Det är svårt att inte älska Frank Ocean. Killen är liksom allt man har gått och väntat på i flera år. En r ’n’ b-sångare som öppnar dörren till sitt hjärta och som levererar varenda ton med ömhet och feeling i rösten, utan att någonsin kännas minsta lilla cheesy. Frank Ocean försöker aldrig, trots sin breda popularitet, att vinna billiga poäng genom att ta enkla genvägar. I stället serverar han ett album som känns spännande, genomarbetat – och framförallt rakt igenom eget. Frank Oceanskt.

Med jazziga influenser och en imponerande förmåga att mejsla fram historier presenterar han en debut fylld av låtar om kärlek, hjältar och utanförskap. Stundtals är soundet lite försiktigt, men det gör bara att Frank Ocean framstår som ödmjuk snarare än ängslig.

Visst fick man en föraning om att något stort var på gång när den 24-åriga New Orleans-sångaren släppte sin hyllade singel ”Novacane” och blev the talk of the town. Men att albumet skulle bli ett mästerverk i den här klassen? Nej, så högt vågade man inte hoppas. Nu, men facit i hand, kan jag inte minnas senast jag hörde ett så starkt debutalbum i genren. Eller jo, för resten. Det var ”The miseducation of Lauryn Hill”. Men det är ju för tusan 14 år sedan. Om Frank Oceans ”Channel Orange” lever lika länge, återstår att se. Ett av 2012:s bästa släpp är det i alla fall.

Bästa spår: ”Sweet life”. 

Tara Moshizi