Björks nya är avantgardistisk och utmanande

Så många får Vulnicura

1 av 2
MUSIK

Björk

Vulnicura

One Little Indian/Playground

POP På förra albumet ”Biophilia” sjöng Björk om kontinentalplattor, virus och månar, i ett slags försök att undersöka sambanden mellan vetenskap och mänskliga känslor.

Drygt tre år senare beskriver den isländska visionären själv nya ”Vulnicura” som en singer-songwriterskiva. Temat är nämligen ett brustet hjärta. Björk skildrar, med förvånansvärt raka ord och få poetiska omskrivningar, hur hennes mångåriga förhållande med den amerikanske konstnären Matthew Barney steg för steg faller samman och hur hon så småningom lyckas stappla ut på andra sidan.
 

Därmed inte sagt att detta på något sätt är en skiva med raka lägereldsmelodier på akustisk gitarr. Snarare tvärtom. Björk har sällan varit så avantgardistisk och utmanande som här. Musiken låter verkligen som det djupt omvälvande emotionella kaos en separation är.

Hela processen skildras kronologiskt i den nio spår långa sviten, de första låtarna har rent av försetts med tidsangivelser.

Inledande stråkballaden ”Stonemilker”, daterad ”9 months before”, visar upp de första små tecknen på sprickor men hoppet lever fortfarande.

I nästa låt, ”Lionsong”, fem månader senare, börjar uppbrottet bli ett smärtsamt faktum. Venezuela-bördige medproducenten Arca, bekant från Kanye Wests ”Yeezus” och FKA Twigs hyllade fjolårsdebut ”LP1”, fuckar upp stråkarna med oroliga beats.

”History of touches” fångar sista natten, när allt hopp är ute och Björk i ett närmast spoken word-liknande nummer minns ”every single fuck we had together” över sorgkantad, fragmentarisk elektronik.
 

Sedan följer ett inferno av tomhet, skuld, sorg, förvirring, desperation och så småningom nya, försiktiga små korn av tro på en väg vidare. Björk, Arca och mixaren The Haxan Cloak fångar stämningarna i en serie låtar som blandar sprakande ljudcollage med udda taktarter och en sönderklippt Antony Hegarty.

I krocken mellan rak, sårbar poesi och i långa stunder närmast abstrakt musik uppstår emellanåt fantastiska spänningar. Men ”Vulnicura” rymmer också en del tämligen tålamodsprövande moment där man saknar det mer minimalistiskt melodiska spåret som Björk odlade på ”Biophilia”.
 

Icke desto mindre råder inga tvivel om att vi på detta åttonde Björk-album alltjämt har att göra med en av modern musiks mest relevanta artister.

Bonus

BÄSTA SPÅR: ”Notget”. Tillsammans med tio minuter långa ”Black lake” albumets mest centrala spår. Medeltida klanger möter blixtrande futurism i en trasigt vacker mardöm, elva månader efter uppbrottet.

VISSTE DU ATT... ”Vulnicura” egentligen inte skulle ha kommit förrän i mars? Efter att musiken hade läckt på nätet överraskningssläppte Björk albumet på Itunes i tisdags kväll. I fysisk form släpps det dock som planerat.

LYSSNA OCKSÅ PÅ: Björks egna album ”Vespertine”, ”Volta” och ”Biophilia”, FKA Twigs ”LP1” och Chaka Khans ”Life is a dance: the remix project”.

ARTIKELN HANDLAR OM