Föraktade – men de äger Sverige

ROCKBJÖRNEN

Robert Pettersson och Stiftelsen gör succé

1 av 6 | Foto: Robin Nordlund
Uppe på toppen Stiftelsen, med Robert Pettersson, Arne Johansson, Martin Källström och Micke Eriksson, har fått en pangstart. Bandets hitlåt ”Vart jag än går” toppar inte bara Svensktoppen utan de flesta musiklistor som finns i landet. ”Vi tillåter oss själva att spela vad vi vill och vi släpper inte ifrån oss en bra melodi, den ska prövas”, förklarar sångaren Robert Pettersson.

Takida-sångaren Robert Pettersson gör det igen – fast på svenska med Stiftelsen.

”Vart jag än går” toppar inte bara Svensktoppen utan nästan varenda ­musiklista i landet.

– Det är en långlivare även om sommaren tagit slut för länge sedan, säger Robert.

Man skulle kunna kalla Takida-sångaren Robert Pettersson för ett mysterium. Många kritiker föraktar hans musik. Men ändå gör han succé både på svenska och engelska. ”Vart jag än går” är ny etta på Svensktoppen.

Stiftelsen har självklart haft gratis draghjälp i och med Takida. Men det är ­inget fenomen utan ett band som tillåter sig själva att spela vad de vill och vi ­släpper inte ifrån oss en bra melodi, den ska prövas. Och ”Vart jag än går” är ­inget undantag, skriver ­Robert Pettersson i en mejlkonversation med Nöjesbladet.

Kommer förbli #2

Stiftelsens gitarrist Micke Eriksson har ingen djupare analys att komma med om sin barndomsvän Robert. Framgångs­sagan är för honom mycket enkel:

– Han har en otroligt bra röst. Sedan kan han musik framför allt. Den där rösten kommer in och färgar låtarna som vi har gjort ihop, ­säger han.

Det finns inga planer på att göra Stiftelsen till ­huvudprojekt och förpassa Takida till nummer två. ­ Alla utom Robert har kvar sina fasta jobb, och det finns inga planer på att leva rockliv.

– Takida-gänget har ju också vanliga arbetarlöner. De är sex stycken i bandet och jag vet att det inte är några feta löner. Det gäller att de är ute och spelar. Det är ingen dans på rosor att vara rockstjärna. Jag gör det jag ska på jobbet och ­sedan rockar jag loss med Stiftelsen, säger Micke ­Eriksson.

”Kan bli allsångslåt”

Både Eriksson och ­Takida-Robert har förhoppningar om att ”Vart jag än går” ska få ett långt liv i det kollektiva medvetandet.

– Det här är en långlivare även om sommaren tagit slut för länge sedan, säger Robert.

– Det är allt från barn till pensionärer som hör av sig till oss om låten. Den skulle kunna hamna i allsångs­häften. Jag tror inte att låten bara kommer att försvinna, säger Micke Eriksson.

Tre av fyra från Ljunga

Bandet bildades för ett år sedan av Takida-sångaren Robert Pettersson och vännen Micke Eriksson. Den ­består av lokala musiker från Roberts hembygd Ljunga.

Musiken har influenser av hårdare rock till reggae och samba.

Albumet ”Ljungaverk” kommer i slutet av september.

De fyra medlemmarna i bandet är: Robert Pettersson, sång, Micke Eriksson, gitarr, Arne Johansson, bas och Martin Källström, trummor.

Gruppen om...

...låtens betydelse:

– Den betyder mycket då jag skrev texten till Sussi (red. anm. Robert Petterssons fru) efter en hektisk period av turnerande. Jag var ganska less på allt kuskande och fick ‧dåligt samvete över att vara borta från familjen. Låten är på riktigt och jag relaterar till den i stort sett varje helg, ‧säger Robert Pettersson.

...låten som sommarplåga:

– Det var inte tanken alls. Vi filade inte för att göra en sommarhit, säger Micke ‧Eriksson.

...Stiftelsens roll som sidoprojekt:

– Det gör oss inget. Robban har familj och har inte all tid i världen. Jag skulle inte vilja vakna upp på ett hotellrum och känna ”tre spelningar till och så får jag komma hem”. Det ska inte få bli ett vanligt jobb. Jag vill inte ta död på det, säger Micke Eriksson.

ARTIKELN HANDLAR OM