Fansen finner en tröst i metal

ROCKBJÖRNEN

Mattias Kling om forskningsresultaten

Foto: Fans på Sweden Rock Festival.

Vad kommer egentligen först?

Hönan eller ägget?

Depression eller metalintresse?

Det är egentligen den mest intressanta frågeställningen.

Foto: Mattias Kling.

Slutsatsen som universitetsforskarna i Kalifornien har kommit fram till är egentligen vare sig unik eller speciellt förvånande.

Så länge som hårdrocken och dess genreförgreningar har varit populära så har musiken också fått klä skott för allsköns elände. Från självmord till skolskjutningar, från blodiga satanistritualer till att i sin själva ljuduppbyggnad vara så skadlig att den får krukväxter att vissna.

Det är i stort sett legio. Ett ständigt tillstånd av bubblande moralpanik man har lärt sig att leva med, där de anklagade byts ut men kontentan är densamma: att det är jävligt farligt för till synes lättpåverkade unga människor att ägna sig åt något så sinnesförvridande som just hårdrock.

Det är så klart totalt nonsens.

Sanningen är snarare den att forskning egentligen kan visa lite vad som helst – från att kolhydrater är det sämsta man kan stoppa i sig vid sidan av arsenik och grus eller att det här med klimatförändringar bara är skogsmullehittepå – beroende på vilken grundtes den utgår ifrån. Som det brukar heta, visa mig en teori och jag kan se till att bevisa den. Hur befängd den än må vara i verkligheten.

För det tänkvärda i det här fallet är nog snarare följande ärende: Blir unga människor deprimerande av att lyssna på metal, eller söker de sig till musiken för att den ger dem en skyddad zon där verklighetens ondska inte kan skada dem?

Jag skulle vilja påstå att det är det senare som är det korrekta.

Du kan prata med nästan vilken etablerad hårdrocksmusiker som helst – från Slipknots Corey Taylor eller In Flames Anders Fridén – alla vittnar de om att de i stort sett dagligen blir kontaktade av beundrare som berättar om vilket hjälp och stöd de får av musiken. Att de där hittar ett fredat område där övergrepp, misshandel och mobbning inte kan nå dem. Att de finner tröst i att känna att de inte är så förbannat ensamma.

Så vänd därför hellre på saken – och se i stället metal som ett receptfritt alternativ till biverkningsframkallande och bedövande SSRI-preparat.

ARTIKELN HANDLAR OM