Monoton, köttigt grovhuggen rock

ROCKBJÖRNEN

Grinderman på Flamingo, Way Out West

GÖTEBORG. Det här skulle kunna vara ljudet av en medelålderskris.

Ett gäng gamla rockers, med Nick Cave i spetsen, odlar stora skägg, tar på sig solglasögon, knäpper upp skjortor, skakar maraccas och vrålar om att de har ”the no pussy blues” över monoton, köttigt grovhuggen rock.

De vill ner till rötterna igen, känna att de lever.

Jag kan förstå det, och en stund är det rentav lite kul att beskåda och bankas i skallen av manglet.

Men man tröttnar fort, särskilt som låtarna genomgående låter som andrahandssortering ur Cave-arkivet.

ARTIKELN HANDLAR OM