”Hello, Avicii, är det någon där uppe?”

ROCKBJÖRNEN

Rebecka Ljung: Så bra var gigantens sista Sverigekonsert

1 av 8 | Foto: ANDREAS HILLERGREN

Med laser, fyrverkerier och pyro tog Avicii ett mäktigt avsked av sin svenska publik.

Dj-stjärnan tycktes nöjd med sin insats.

Men Nöjesbladets Rebecka Ljung är inte lika imponerad. Hon saknar kontakt.

För bara fem år sedan slog Tim Bergling, aka Avicii, igenom med megahitten ”Levels”. Mycket har hänt sedan dess. Sveriges största dj har remixat Madonna, blivit remixad av Skrillex (med mycket mera!) och blivit både utskrattad, dunderhyllad och en favorit både hos barn och äldre.

Det har varit hårt att turnera – och festa – världen runt. Producenten och artisten tvingades ställa in en hel turné på grund av hälsoproblem.

Nu ser han glad, kanske även lättad, ut i sitt enorma bås mellan mäktiga projektioner. Malmö bevittnar det som lär vara Aviciis sista konsert i Sverige. Men Bergling tänker inte lämna musiken, utan ämnar fortsätta producera.

Ibland ser det ut som att han svävar på moln, tack vare häftiga och påkostade visuals. Ibland står han i ett kattdjurs hotfulla gap. Han öser ohämmat på med pyroteknik, laser, rök och konfetti, som sig bör när en ska göra ett farväl till något festligt i stället för deppigt.

Under de två timmarna kör Avicii hela tiden sin smygdans från sida till sida, mimar med i låtarna och höjer handen för att hålla takten ihop med publiken som studsar, vevar med armarna på klassiskt EDM-manér och vrålsjunger med, högt.

När prins Carl Philip skulle gifta sig bjöds Avicii in till det kungliga dj-båset och prinsen skådas faktiskt i publiken i parken även denna kväll. Han är en av femton tusen människor från Sverige och andra länder som har slutit upp.

Låtlistan är en hitparad. Förstås. Hur kan den vara något annat när den flitiga listklättraren står bakom? Vi hör exempelvis Aviciis klubbremix av Robyns ”Hang with me”, densammes remix av Coldplays ”Every teardrop is a waterfall”, ”Superlove” som han gjort med Lenny Kravitz alias Byxan och grava publikfavoriter som ”Waiting for love”, ”Hey brother” och ”The nights”…

”I could be the one” dundrar också ut från ljudsystemet. Den har Avicii gjort med Nicky Romero. Och Romero är i stan. Men det blir ändå inget häng på scenen. Och där ligger ett av mina argument för varför det här inte var en helt ultimat konsert.

Du har ju så otroligt många vänner och bekanta, Avicii. Var är de? Varför gästar ingen, med till exempel en riktig sångröst i mick?

Och varför säger du inte mer än ett par meningar i mikrofonen, till de tusentals som har dykt upp för att de kommer sakna dig och vill se dig i verkligheten en gång innan det är för sent? Vet du vad biljetten kostade?

Jag kan uppskatta att Avicii inte tycks vara typen som vill fotas för tidningsomslag eller ha en reality show. Han verkar föredra att jobba med musiken. Det respekterar jag.

Men när en väl står där på scenen, har publiken faktiskt rätt att förvänta sig viss kontakt. Jag tycker att åskådarna i Pildammsparken känns lite sömniga då och då, och kan mycket väl tänka mig att det beror på att konserten mest flyter på som vore den helt förprogrammerad, utan överraskningar eller ord.

Innan han publikfriar till tusen med att skicka upp fyrverkerier till den eviga hitten ”Levels” säger Avicii kvällens enda hörbara ord: ”Malmö! Tack som fan för ikväll! Det här var den bästa sista spelningen i Sverige jag hade kunnat haft!”.

Jag håller tyvärr inte med.

ARTIKELN HANDLAR OM