De bryr sig inte om reglerna – och gör en skrålande succé

avHåkan Steen

ROCKBJÖRNEN

Så många får Mumford & Sons

Marcus Mumford.

BORLÄNGE Det skulle kunna gå att fundera på hur ett brittiskt folkrockband med banjo och ståbas har lyckats bli så populära på bara fem år och ett enda album.

Men Mumford & Sons försöker ju inte vara ett folkrockband, den fotogeniska London-combon bryr sig inte om att följa regler och traditioner till punkt och pricka. I stället gör de precis som man ska: hämtar kraft i historien för att komma framåt.

Man tänker heller inte så mycket på banjon och ståbasen. Snarare ser man ett band som känns helt i takt med tiden, som både har Fleet Foxes känsla för stämsång och Arcade Fires förmåga att bygga intensiva, storslagna rockdramer.

Mumford & Sons skulle ha spelat i Hultsfred men sångaren Marcus Mumford skadade handen så på kort varsel fick de komma till Borlänge i stället, och här får man nog säga att de gör succé med sin skrålvänliga existentialism. Inte minst knäcker nya låtar från kommande september-albumet, som ”Below my feet” och ”Ghosts that we knew”.

Mumford & Sons har knappast spelat på största Peace & Love-scenen för sista gången.

Mumford & Sons

Utopia, Peace & Love Bäst: Mäktig final med ”The cave” Sämst: Möjligen blir de lite övertydliga ibland.

ARTIKELN HANDLAR OM