”MEN HERRE- SATANSJÄVLAR”

ROCKBJÖRNEN

Bruce Springsteen and The E Street Band

Foto: för bra ”Be mig inte sammanfatta och analysera detta. Det går inte. Konserten är för stor, för omfattande och för bra”, skriver Markus Larsson.

GÖTEBORG. Herrejävlar.

Herrejävlar.

Mina superlativ har antingen svimmat eller ligger på marken och kippar efter luft.

Nu har jag sett allt.

Be mig inte sammanfatta och analysera detta.

Det går inte.

Konserten är för stor, för omfattande och för bra.

Jag orkar inte heller samla ihop en stor hög av spektakulära adjektiv. De skulle bara skymma sikten.

Men herresatansjävlar.

Springsteen fortsätter att skita i de givna mallarna och spelar plötsligt extranumret ”Hungry heart” som, well, låt nummer fyra.

Sitter bara och gapar

Och det är bara ett av alla häpnadsväckande kort som han trollar fram.

I början av konserten kan jag bara sitta och gapa. ”Summertime blues”, ”Roulette” och ”Backstreets” rasar allihop förbi. Och under tiden snurrar bara en enda fråga runt i huvudet:

– Vad fan är det som pågår?

Att Bruce dessutom gör en både dramatisk och suggestiv version av ”Drive all night” – en av de där fantastiska ”River”-balladerna som han aldrig brukar spela – är också ganska sanslöst.

Det är en lång, sotsvart och mycket dyster ballad som pågår i nästan tio minuter.

”Drive all night” borde verkligen inte fungera i en jättearena som vill festa och dansa till högtrycksrock.

Men det är tvärtom en av de allra största höjdpunkterna.

Enorm kraft

Det finns så mycket mer att säga.

Om den enorma och inspirerade kraften som E Street Band pumpar in i varenda nummer, om den ständigt närvarande gospeln som pulserar i låtarnas ådror, om trycket och stämningen och ”Badlands” och den sinnessjukt starka finalen som börjar brinna strax efteråt.

Den där finalen som bland annat innehåller ”Bobby Jean” och som till slut toppas av den eviga Ullevi-klassikern ”Twist and shout” ...

Men det finns varken plats eller tid.

Ni måste nog tyvärr se det själva för att förstå.

Och det är både rörande och vackert att se hur tagna Bruce och resten av E Street Band är av publikens hejdlösa stöd.

Ofta kan de bara skratta och skaka på huvudet.

Öser beröm

Och Springsteen öser beröm och kärleksförklaringar över Sverige, Göteborg och en arena som fått en speciell plats i E Street Bands själ och hjärta.

Det här var verkligen inte en dag på jobbet.

Det här var ... helt sjukt.

Min buddy och mentor Per Bjurman har för övrigt tjatat om att han är för gammal för att hetsa upp sig över något så banalt som musik.

Men mitt under Springsteens fabulösa uppvisning springer dalmasen över till min plats. Han är svettig och överlycklig och ger mig en kyss.

Det är bara en sådan kväll.

ARTIKELN HANDLAR OM