”Ljudet av en stjärna som tänds”

ROCKBJÖRNEN

Håkan Steen har sett Mapei på Way out west

Foto: Mapei stiger fram som en självklar r’n’b-röst med varm och charmig neohippiekänsla.

GÖTEBORG. Oj.

Om Mapei får den här sortens respons på låtar som inte ens är släppta kan vad som helst hända när albumet kommer.

Mapei var rejält på gång för sju-åtta år sedan. Både som lysande sidekick till Timbuktu och med några fina egna låtar gapigt egensinnig klubbhiphop.

Sedan blev det tyst. Svensk-amerikanska Jacqueline Mapei Cummings reste runt i världen och flyttade därefter till New York.

Ihop producenten Magnus ”Filthy” Lidehäll (Veronica Maggio, Seinabo Sey med mera) hittade hon tillbaka till musiken. Den 22 september kommer Mapeis debutalbum ”Hey hey” och att döma av mottagandet i Linné-tältet är det ett datum att lägga på minnet.

Till Way Out West har Mapei har med sig en trummis, en basist och två dansörer och bränner förvånande av sina två lysande singlar ”Don’t wait” och ”Change” redan som andra och tredje låt.

Men greppet får effekten att publiken är med direkt och sedan kan hon bara bygga vidare.

”Nya” Mapei är betydligt mer än hes, ettrig rap. Snarare stiger hon fram som en helt självklar r’n’b-röst med både hiphop-spets och varm, charmigt 70-talsosande neohippiekänsla. Sjunger om kärlek och att vara starkare tillsammans, samplar Jay-Z:s ”Hard knock life”, dansar och ler.

Allra starkast blir hon i coola ”What’s innit 4 me”, med hårt borrande bas och djupt, intensivt sväng.

Den låter som ljudet av en stjärna som tänds.

ARTIKELN HANDLAR OM