Musiken är svår att stå ut med

Av: Joacim Forsén

Publicerad:
Uppdaterad:

till Anvil

Det luktar sympati och vänlighet om applåderna Anvil får.
Foto: Foto: ANDERS DEROS
Det luktar sympati och vänlighet om applåderna Anvil får.

GÖTEBORG. ”Ni är inte mina fans, ni är mina vänner. ”

Sångaren Steve ”Lips” Kudlow summerar det bäst själv. Närmare 30 år efter att kanadensiska Anvil fyllde arenor tillsammans med band som skulle komma att sälja miljontals album, står han äntligen på lika stora scener igen. Men det är tyvärr inte musiken som tagit dem hit. Det är den både hjärtskärande och varma dokumentären ”Anvil! The story of Anvil”. Och precis som när eftertexterna rullar i filmen luktar mer sympati och vänlighet över applåderna på Metaltown. Inte ett fanatiskt dyrkande av ”Lips” monotona ylande, den fräsande gitarren eller

de styltiga old school-låtarna.

Att sångaren är smittsamt glad, skämtar och gör sitt dildosolo räcker inte. Hur mycket glädje Anvil än bygger sin musik av så är det svårt att stå ut med det som kommer ur högtalarna.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN