Depeche dödade Arvikafestivalen

avMartin Söderström

Nöjesbladets Martin Söderström om drömbokningen som blev syntfestivalens fall

FESTIVALDÖDARE Depeche Mode dödade Arvikafestivalen, anser Nöjesbladets Martin Söderström.

Arvikafestivalen är död.

Med handen på vapnet:

Syntkungarna Depeche Mode.

Martin Söderström.

Drömbokningen blev deras undergång. 2009 kunde Arvikafestivalen stoltsera med sitt allra tyngsta namn någonsin. För en festival så inriktad på elektronisk musik var naturligtvis Depeche Mode den ultimata bokningen. Syntens heliga konsertgraal. Inget kunde vara större – eller mer passande.

Men smakar det så kostar det. Och Depeche Mode kostade. Så in i helvete. Festivalen må ha slutit alla tänkbara musikaliska cirklar i och med besöket av elektronrockarna från Basildon.
 

Men smällen blev hård, fallet tungt. Skulderna haltade med till fjolårets upplaga av festivalen, konkursen var nära.

Festivalledningen gjorde vad den kunde för att rädda festen.

Skar. Renodlade. Skalade ner. På den punkten tänkte man helt rätt. Det enda rimliga var att återvända till sitt svartklädda ursprung, lägga massbokningarna på hyllan och satsa på det man var bäst på:

Elektronisk musik i alla dess möjliga – och omöjliga former. Men återhämtade sig gjorde man aldrig.

Man drar inte publik på gamla meriter. Årets toppnamn Aphex Twin hade kanske varit en prestigebokning 1996, men inte 2011.
Det viskades om konkurs redan för en månad sedan. Nu är den ett faktum. Arvikafestivalen finns inte mer.

Vad det betyder är för tidigt att säga. Det har redan nu börjat ropas om den svenska festivaldöden. Att Arvika är första fallet i raden av många.

Fan vet.

Vad jag däremot vet är att Arvikas konkurs är ett sjumilakliv mot en likriktning av det svenska konsertutbudet. En nedkokning till att allt – åter igen – kommer att handla om hel- eller halvgamla män med gitarrer. Samma gamla jeans, samma gamla guror. Samma gamla Dylan. Samma gamla hårdrock.

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan inte låta bli att tycka att det är förbannat synd.
 

I sina bästa stunder stod Arvika alltid för något annat. Ett andningshål för elektronisk och alternativ musik, som alltid behandlats styvmoderligt eller direkt okunnigt av såväl arrangörer som svenska musikjournalister.

Arvika var en egen och älskvärd röst som ville och vågade stå som ett alternativ i ett hav av rockgubbar. Den rösten har tystnat nu. Kanske för gott. Och festivalsverige blev i ett slag enormt mycket fattigare.

ARTIKELN HANDLAR OM