”Jag var död”

Def Leppards trummis om bilkraschen där han miste ena armen

Foto: Stefan Holm
Rick Allen i Def Leppard.
ROCKBJÖRNEN

LONDON. Def Leppards trummis miste inte bara armen i en bilkrasch.

Rick Allen förlorade livet.

– Jag var död. Att bara finnas till är speciellt, säger 44-åringen inför spelningen på Sweden Rock Festival.

Precis som 2006 är Def Leppard huvudnumret på hårdrocksfestivalen i Sölvesborg – och det borde inte vara möjligt.

Pang.

Nyårsafton 1984 inträffade olyckan som slog sönder både Rick Allen och bandet som sådant. Trummisen, då 21, körde han av vägen med sin Corvette-Stingray sedan han antagit utmaningen att tävlingsköra mot en främmande man i en Alfa Romeo.

Resan slutade mot en stenmur utmed A57 utanför Sheffield. Rick slungades ut ur bilen, men vänsterarmen fastnade i säkerhetsbältet och låg kvar i den svarta sportkärran.

Hans sista minne från olyckan är hur han irrar omkring kraftigt blödande på ett fält:

– Jag är trummis – och har förlorat min arm.

Rick Allen kämpade för sitt liv och hölls under en vecka nedsövd på Royal Hallamshire Hospital. Läkarna sydde dit armen, men en livshotande infektion tvingade dem att avlägsna den igen.

Droger och alkohol

Rick Allen överlevde och spelade vidare på ett specialbyggt trumset, men han valde inte att leva. Den psykiska smärtan bedövade han med droger och alkohol samtidigt som gitarristen Steve Clark inledde ett missbruk som ledde till hans död.

24 år senare tar den enarmade trummisen emot Aftonbladet på Landmark Hotel i London. Han ler sig genom intervjun. Döden, den han stirrade i vitögat, gav honom till slut livslust.

– Ja, jag njuter av livet. Jag var död för ett litet tag, så att bara sitta här är speciellt. Det, att vara död, hade ju kunnat vara min verklighet. Jag har inget att klaga på. Jag har en underbar familj och spelar med ett gäng grabbar som verkligen älskar mig. När Steve dog insåg vi hur viktig vänskapen är. Ibland inser jag min fulhet, men det är mänskligt, säger Rick Allen.

”Det bästa som hänt mig”

Han har övergett knarket och självdestruktivitet. I dag är han gift med Lauren Monroe och stolt pappa till Lauren Shane, 11. Spelar han inte med Def Leppard jobbar han med ett sidoprojekt som bygger på att trummusik är helande. Han är själv ett slags bevis på det.

– Under en lång tid gick jag igenom många djupsinniga upplevelser. Jag upplevde bland annat förödelsen jag lämnade efter mig, när det gäller relationer och allt annat. Tacksamheten är den största gåven. Så sätt är olyckan det bästa som har hänt mig. Annars vet jag inte om jag hade suttit här i dag, säger Rick Allen.

Har du blivit troende? Tror du på Gud?

– Det är en laddad fråga, men jag tror på det okända, på något större. Jag sitter inte i förarsätet. Det är en sak som är säker, säger Rick Allen.

FAKTA

Rick Allen om...

...att som 15-åring sluta skolan för att bli trummis på heltid:

”Det var mer mina föräldrar som tog en chans, men de trodde på mig och det jag gjorde. Det är jag väldigt tacksam för.”

...namnet Def Leppard

”Joe (Elliott) föreslog namnet och alla gillade det.”

...11-åriga dottern Lauren Shane:

”Hon är min lärarinna, den som säger till mig hur jag ska vara i stunden. Hon ska följa med till Sverige.”

...vännen Thomas di Leva:

”Jag känner några svenskar, men han var den förste jag verkligen fick kontakt med. Jag ser fram emot att samarbeta med honom. Förhoppningsvis kommer han till spelningen. Jag fick smak för svenskar när vi turnerade med killarna bakom ”The final countdown”. De kunde verkligen festa. Det var helt galet. Joey Tempest var en riktigt bra gitarrist.”

...Robyn

”Vem?”

...nya albumet ”Songs from the sparkle lounge”:

”Skivan spelades in när vi var ute på turné. Det är därför det blev så bra.”

...första spelningen i Sverige:

”Det måste ha varit på 1980-talet, med Rainbow och Ritchie Blackmore. Jag gillar Stockholm, som är så vackert på sommaren.”