Festivalens höjdpunkt

Foo Fighters de obestridda kungarna

Foto: NICLAS RYBERG
som en jordbävning Dave Grohl och Foo Fighters gör den ångande publiken galen.
ROCKBJÖRNEN

Det råder ingen tvekan om vilket band som är dragplåstret på den här festivalen.

Foo Fighters är postgrungens obestridda kungar.

Förra veckan gjorde den tretton år gamla kvartetten sin största spelning hittills inför 86 000 fans på Wembley Stadium i London.

Dave Grohl lär ha sagt att det var den bästa dagen i hans liv. Att toppa något sådant är ingen lätt uppgift men 18 000 rocktokiga svenskar är inte heller så illa.

En jordbävning

Massorna längst fram ångar som från en gigantisk rökmaskin och om inte Seismologiska institutet registrerar en smärre jordbävning kring Universitet runt tiden för ”Monkey wrech” blir jag förvånad.

Trummisen Taylor Hawkins, som ser ut som en blandning mellan Jesus, en övervintrad surfare och Animal i Mupparna, är helt bananas bakom sitt trumset och Grohl verkar också ge allt han har. Som alltid bjuder bandet på drivig powerrock och snygga popmelodier i perfekt symbios.

Makalöst snyggt

Den halvakustiska delen av konserten är bäst med makalöst snyggt piano på ”My hero” och äntligen får jag höra min gymnasietids finaste låt live: Allsången på ”Everlong” är helt klart festivalens höjdpunkt.

FAKTA

Foo Fighters

Where the action is, Stockholm. Längd: 100 minuter. Publik: Antagligen samtliga 18 000 besökare. Bäst: ”Everlong”. Sämst: ”Stacked actors”. Fråga: En 4:a på Richter-skalan också?