Sjunger byxan av alla gubbar

Men Nightwish borde kaxa sig mer

ROCKBJÖRNEN

GÖTEBORG. I en kamp mellan finsk svalka och svensk värme finns ingen given vinnare.

Allt är relativt, det höga är lika närvarande som det låga när Nightwishs andra upplaga återvänder till Göteborg och understundom är hemtrevnaden lite för dominant.

Foto: Foto: BJÖRN BERGENHEIM/ROCKFOTO
FÖR MYSIG Anette Olzon har vuxit in i rollen som Nightwishs sångerska – men behöver kaxa till sig lite.

Man kan förstås stå där och en smula sakna Tarja Turunens kyliga närvaro och molnnuddande höga toner. Men faktum är att Finlands största metalexport i nylanserad version är strået vassare än tidigare.

Skönt samspel

Det märks i det avslappnade sättet på scenen, det märks i samspelet medlemmarna emellan och det märks extra tydligt då Anette Olzon mer och mer växer in i rollen som naturligt fokus.

Skånskan, som gick med i bandet inför förra årets fullängdare ”Dark passion play”, sjunger byxorna av alla sommarens rossliga rockgubbar och även i de för hennes röstläge anpassade versionerna av ”Dark chest of wonders” och ”Nemo” begås få fel.

Varm choklad

Men det saknas ännu lite tillskruvning innan tilltalet är fläckfritt.

Mellan låtarna framstår 37-åringen mer som en bullbakande Madicken-mamma än som rockgudinna med publiken i sin hand. Det verkar liksom mer troligt att hon skulle bjuda dig på en kopp varm choklad och bädda rent i gästsängen än hälla Jack Daniel’s nedför din strupe och kasta ut köksbordet genom fönstret.

Kom igen, Anette. Kaxa dig lite. Uppträd med större pondus.

Då skulle värmen kännas tydligare.

FAKTA

Nightwish

Metaltown, Göteborg. Bäst: ”Amaranth”. Sämst: Mellansnacket är väl käckt.