Läsarna: Så minns vi Hultsfredsfestivalen

ROCKBJÖRNEN

Välta bajamajor. Festivalragg som blev giftermål. Blomförsäljningar till skinheads.

Läsarnas minnen av Hultsfredsfestivalen är många.

Här är några av de bästa – och värsta.

”Vi fick barn”

Jag var tidigare bosatt i Mariannelund inte långt från Hultsfred vilket gjorde att man så gott som alltid var där. De sista 5-6 åren jobbade jag med att bygga öltälten och då (som nu) var jag bosatt i Stockholm.

1999 träffade jag en tjej där, genom en gemensam festivalkompis, som jag blev lite förälskad i. Tyvärr hände ingenting då hon redan var "upptagen". 2000, dvs året efter, träffades vi igen och då strulade vi lite grann och höll kontakten hela sommaren efter festivalen.

I augusti åkte jag till henne på en lokal festival och då blev vi tillsammans. Idag, nästan tio år senare, har vi varit gifta i nästan 6 år och har två underbara barn, radhus, kombi etc. Helt klart mitt bästa festivalminne som jag kommer bära med mig hela livet. Jag älskar dig lika mycket nu som då, Helen!

/Mattias

”Krockade med tåget”

Mitt värsta festivalminne var 1989 när vi åkte rälsbussen från Hulstfred centrum till festivalområdet, vi kom aldrig fram, tåget frontalkrockade med Västervikståget, så det blev ambulans.

I väntan på ambulansen låg jag i ett garage som var uppsamlingsplats för de skadade och lyssnade på Jakob Hellman.

/T.Coma

”Sålde rosor till skinheads”

För 20 år sen sålde jag rosor på festivalen. Vi hade blivit tillsagda att INTE gå in på campingen själva för att vi kunde bli rånade.

En tjej och jag gick dit för att sälja våra sista rosor. Vi mötte ett gäng med skinheads som skrävlade och skrek. Vi blev lite rädda men fortsatte som vanligt.

En kille i gänget skriker plötsligt: ”Öh kolla killar, tjejer med rosor” och så kom dom fram till oss. Dom frågade vad dom kostade styck och vad vi skulle ha för hela hinken. Det slutade med att vi sålde ALLA kvarvarande rosor till killarna.

Jag tyckte det var en bra affär så jag gick för att hämta fler och gick tillbaka till campingen. Jag stötte på samma gäng och dom köpte fler rosor och sa till även andra att köpa. Sammanlagt sålde jag nästan 200 rosor till skinheads på bara 2 timmar. DET är mitt bästa minne.

Mitt sämsta har jag förträngt.

/J

”Exploderade i lycka”

Bästa minnet var från Håkan Hellströms konsert 2001. En konsert då jag för första gången explodera i ren lycka..

Ett annat härligt minne från 2001 när jag åkte dit utan tält men fick ett 5 mannatält av några sköna killar i kilt. Vi döpte campet till Club Joy och festade ihop i 3 dagar i streck..

Sämsta: Hela förra årets festival. Dåliga bokningar, för låg snittålder och mer fylla än kärlek för musik.

Hultsfredsfestivalen kändes som om den dog redan för 5 år sedan....

/Johan

”Träffade min flickvän”

Jag träffade min flickvän på hultsfred 2006. Vi har varit tillsammans sedan dess, och bott ihop i 3 år. Så hultsfred har verkligen skapat något gott för min del!

/Jonas

”De välte bajamajan”

Året var 1996. Det var alltså tiden före inhägnade bajamajor eller bajamajor uppradade rygg mot rygg. På den här tiden stod bajamajorna fria och utplacerade lite här och var för behov. Jag köade till en singel-bajamaja på campingen. Solen sken, folk var fulla, fåglarna kvittrade.. ja. Ni vet. Helt plötsligt gled en bunt killar förbi och inom loppet av några sekunder hade de - med gemensam kraft - vält bajamajan. Med dörren mot marken. Allt var planerat.

Jag hörde ett kvävt skri inifrån och snälla människor rusade till hjälp för att lyfta upp bajamajan igen. Vet ni hur svårt det är att lyfta en bajamaja? Det är inte bara att resa upp en sån där överfylld kloss igen. Man måste kämpa, balansera rätt och tänka till så den inte välter igen.

Flera långa sekunddrar tickade som i slowmotion när åbäket äntligen stod på plats igen och innan bajamaja-dörren flög upp. En tjej med midjelångt hår uppenbarade sig i dörröppningen. Hon var nerkletad av diarré, spyor, kiss och använt toalettpapper som hängde från hennes kropp, hår och kläder. Sedan kom avgrundsvrålet och alla vi som stod i kö tog ett STORT kliv bakåt för att inte få bajs på oss när hon rusade därifrån mot ån, trillade över stock och sten, grät, skrek, spydde och slet av sig alla kläderna längs med språngmarschen.

Vi sprang såklart efter.

Det är mitt värsta festivalminne under arton grisiga år i Hultsfred.

/Ella

”Sjöng i ösregnet”

Jag var där förra året. När Anna Ternheim gick på scenen satt vi i vårt camp nere i träsket men när vi hörde att hon öppnade med Shoreline sprang vi hela vägen till scenen och solen lyste!

Sista dagen minns jag när Melody Club spelad klockan 13 och vi stog längst fram i ösregnet och sjöng med i alla låtar!

Trist att Hultsfred försvinner!

/Max

”Älskar Hultsfred!”

Mitt bästa minne är från 2008. Då såg jag Rage Against The Machine! Så jävla grymt, älskar Hultsfred!! Tycker det är tråkigt att dom lägger ner, har många fina minnen och upplevelser där ifrån. R.I.P

/Alex

aftonbladet.se

ARTIKELN HANDLAR OM