Rösten går vilse

till Tarja

Foto: Emma Svensson/Rockfoto
Rejäl pipa Tanjas röst är det inget fel på. Däremot verkar hon sakna motiv.
ROCKBJÖRNEN

SÖDERHAMN. Jag skulle verkligen gilla att gilla det här. Jag önskar att Tarja Turunen – stjärnan som sparkades från Nightwish i ett öppet, ynkligt brev från övriga medlemmar – ska slå tillbaka. Att hennes operaröst ska förvaltas i något överrumplande, egensinnigt och briljant.

Rösten är på plats, den fyller halva Hälsingland, men den vet inte vad den vill.

Om hon själv har sina visioner klara – om hon vet vilka motiv hon vill teckna, vilken artistisk färgskala hon vill använda ­– kan hon inte alltid förmedla det.

Statisk rock

Hon rör sig i en vagt komplex, storvulen, känsloneutral fjäderdunsmetal. Den defensiva dramatiken i ”I walk alone” närmar sig något, liksom nya singeln ”Falling awake”, men huvudkänslan är att det bara pågår. I brist på annat.

Trummisen Mike Terrana (Masterplan, ex­Rage) och Blind Guardian­bekante basisten Oliver Holzwarth försöker första-hjälpen-pumpa upp pulsen i en statisk rock som cirkulerar kring en 32-årig strupe från Kitee.

Operaöversättning

Det roligaste är när hon översätter­ hårdrocks­estetikens ”hey!”-­vrål till pim­pinetta, propra operett-”hoh!”.

FAKTA

Tarja

Konsert på Rockweekend, Söderhamn.

Bäst: Hennes humör och röst. Sämst: Låtarna har inte samma entusiasm som hon.