Självsäker metalfest

Volbeat härmar så vilt att det blir unikt

ROCKBJÖRNEN

ARVIKA. Volbeat är inte ett band.

Volbeat är hur många band som helst.

En hel rock- och metalgenre, koncentrerad till 75 sprängtighta minuter.

Foto: Andreas Carlsson/Rockfoto
Skrålarfavorit Volbeat avslöjar två nya låtar, inför septembersläppet ”Beyond hell/above heaven”, och lär med den här formen förbli allmän tältskrålarfavorit länge.

Att lyssna på danskarna är att lyssna på en skivsamling.

Referenserna till den egna musiksmaken är ständiga, vävs in som beundrande hyllningar i allt.

Elvis-elegans

Slayers diaboliska ”South of heaven”-riff avslutar ”Pool of booze, booze, booza”. Johnny Cash-fraserade ”Sad man’s tongue” tillägnas Ronnie James Dio, gitarristen Thomas Bredahl får punkskråla i ”The garden’s tale”, Michael Poulsen hetsar till en moshthrashig wall of death – modifierad till ”wall of löööv” – i ”Rebel monster”. Lars Ulrich-rullningar och James Hetfield-tonfall, Elvis-elegans och Misfits-revor viner växelvis genom den målmedvetna, partyladdade metalrocken.

De härmar så vilt att det blir unikt. Sekundvis kan de låta som tjugo olika grupper – ändå räcker en upptakt för att säkert höra att det är Volbeat.

Fullständig självsäkerhet

På en rock’n’roll-estetiskt perfekt scen, med Marshall-vägg och två metalltrappor upp till trumsetet, visas fullständig självsäkerhet. De har en samspelthet som verkar fiktiv, ljussättningen är lyxsnygg. De avslöjar två nya låtar, inför septembersläppet ”Beyond hell/above heaven”, och lär med den här formen förbli allmän tältskrålarfavorit länge.

FAKTA

Volbeat

Konsert på Arvikafestivalen.

Bäst: De är tveklösa totala proffs. Sämst: Detta eviga prat om the beautiful Swedish women.