Hon värmer i hällregnet


Marit Bergman

ROCKBJÖRNEN
Marit skapar familjär stämning.

ÖSTERSUND. Tåg gnisslar långsamt förbi.

Markus Krunegård uppträder en bit bort och hans låtar överröstar emellanåt Marit Bergman.

Det blir en märklig effekt. Som om man sitter hemma vid stereon och lyssnar på Marit i ena högtalaren och Krunegårds ”Hela livet var ett disco” i den andra.

Marit Bergman uppträder ensam med ett piano och lyckas, trots de bistra förutsättningarna, skapa en varm och familjär stämning i hällregnet.

Ena stunden gör hon en vacker version av urbana serenaden ”Out on the piers”, i den andra pratar hon om sin hund.

Spelningen är en kronologisk sammanfattning av hennes karriär. Och när Marit skalar av sin musik är det slående hur nära hennes melodier kommer Carole King och Broadways allra sötaste flickpop.

Låtar som ”No party” och ”Forever doesn’t live here anymore” är dessutom två odiskutabla bevis på hur underskattad hennes tredje och bästa skiva, ”I think it’s a rainbow”, var och är.