Underbar final med nörddisco

Hot Chip vågar göra sin egen grej

Foto: Björn Bergenheim/Rockfoto
poppigt värre Alexis Taylor och Hot Chip jabbar upp underbar dansrock genom sorgsna melodier över jublande beats, skriver Nöjesbladets Håkan Steen.
ROCKBJÖRNEN

Augustikylan kryper på och de är en man kort.

Men det hindrar inte Hot Chip från att ge Popaganda en fin final av strålande nörddisco.

Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

Folk som ville äta mat eller behövde gå på toaletten klagade möjligen på långa köer. Och ljudet från scenerna fladdrade kanske en del.

Men i övrigt får årets upplaga av Popaganda kategoriseras som en succé.

Hipsterstockholms egen festival – det känns som en enda stor modevisning från kreddigare Söder-butiker att gå runt i publiken – vet numera ganska väl vad den vill vara. Gärna först och ute på kanten men samtidigt så publikfriande det går att vara inom indieramarna.

Utvecklats positivt

Innan Hot Chip rundar av Popaganda undras det på sina håll varför de är huvudnummer, det var väl 2006 som de var heta?

Måhända. Men denna kollektiva antites till allt ni tänker er att rockstjärnor ska vara, har på de fyra år sedan de senast spelade i Stockholm blivit ett ännu bättre, ännu roligare liveband.

Joe Goddard blev far häromdagen och är kvar hemma i London, men Alexis Taylor och övriga jabbar upp underbar dansrock, som vi kanske hellre borde kalla nörddisco.

Inte ängsliga

De gör det genom att flänga runt mellan synthar, gitarrer, ett elektroniskt oljefat och en massa annat som går att slå på, men vad som verkligen lyfter Hot Chip är förmågan att lägga sorgsna melodier över jublande beats.

Det hörs i gamla stänkare som ”Over and over” och ”Ready for the floor” men minst lika mycket i senaste singeln ”I feel better”.

Hot Chip har något helt eget där. Förmodligen för att de verkligen vågar göra, och vara, precis som de själva vill i den del av popvärlden som ofta är den mest ängsliga.

FAKTA

Hot Chip

Konsert på Popaganda, Stockholm

Publik: Väldigt, väldigt många av de 12 000 på området. Längd: En timme. Bäst: ”Over and over”. Sämst: Onekligen vemodigt att detta vara festivalsommarens sista gig.

ARTIKELN HANDLAR OM