Romansen är på väg att ta slut

Foto: Foto: VIKTOR WALLSTRÖM/ROCKFOTO
Pyspunka My Chemical Romances konsert bygger till stora delar på förvånansvärt svaga skivan ”Danger days ...” som inte ens försöker ruska om publiken.
ROCKBJÖRNEN

Senaste albumet hintade, utfallet bekräftar: den svarta paraden är på väg att marschera ut i periferin.

Så snabbt kan det gå att punktera en till synes ständigt svällande expansionsbubbla.

För nog tycks det pysa en aning nu.

Med bara en dags varsel fick kvartetten finna sig i att nedgraderas från Hovet till ett intilliggande Globenannex med knappt hälften av ursprungsarenans kapacitet. Och som därtill inte heller är helt utsålt.

I sig ingen nackdel. My Chemical Romances avskalade scenproduktion är som klippt och skuren för en mindre hall och närheten till en ung och skrikande publik tycks ge iver att bevisa.

Värre då att gruppen väljer att ge sitt senaste alster så stort förtroende.

Andefattiga stunder

Med en livskraft som inte varade många dagar efter recensionsdatumet i november är ”Danger days...” en förvånansvärt blek skiva – och att nära nog halva repertoaren plockas därifrån ger showen en rad andefattiga stunder. ”Destroya”? En artärvådligt smörig ”Summertime”? Nej, sida vid sida med exempelvis ”Cancer” och ”Helena” är de helt enkelt inga låtar som ens uttrycker en avsikt att ruska om.

Utan mer sådana som bara försiktigt tassar förbi.

FAKTA

➕➕ My Chemical Romance

Annexet, Stockholm

Bäst: ”I'm not okay (I promise)” och ”My last words” ger fin stadga i mittenpartiet.

Sämst: ”Vampire money” och ”Planetary (Go!)” visar tydligt vad som genast bör stekas – boogiegung och discostuns.

ARTIKELN HANDLAR OM