Kraftfull soul som värmer

till Charles Bradley

Foto: Foto: OLLE ENQVIST/ROCKFOTO
BERÖR När Charles Bradley kramar om publiken på slutet är det svårt att hålla tillbaka tårarna.
ROCKBJÖRNEN

HULTSFRED. Ända sedan den 14-årige Charles Bradley såg James Brown på Apollo i Harlem 1962 hade han velat bli soulsångare men livet, ett ganska hårt och stormigt sådant, kom i vägen.

Först 51 år gammal lyckades han börja försörja sig i musiksvängen, som James Brown-imitatör under namnet Black Velvet.

Höjer nivån live

Inte förrän tidigare i år fick den 62-årige sångaren solodebutera med albumet ”No time for dreaming”.

Ett utmärkt stycke klassiskt r’n’b,men ändå ingenting mot krafterna som Bradley sätter i rullning i Hultsfreds gamla teaterlada.

Som ambitiös elev till The Godfather of Soul kan han alla moves, alla steg. Han vet hur man får en publik att vråla bara med en snygg vridning av mikrofonstativet.

Men framför allt har han pipan. Rå och märgig men ändå full av blåtoner och värme. Dessutom sällsynt självsvängande musiker i Menahan Street Band.

Kramade fansen

Den gripande balladen ”Why is it so hard” känns som en självbiografi. Och jag hade ingen aning om att det gick att pressa fram så här mycket soul ur Neil Youngs ”Heart of gold”.

Finast är ändå när Bradley ger sig ut på en tur i publiken och säkert hinner krama om ett trettiotal fans.

Så genuint tacksam är han över att få stå på scen, och att få vara här, på en liten festival i ett litet land på andra sidan Atlanten.

Fler än jag blinkar nog bort en tår eller två.

FAKTA

Charles Bradley

Scen: White

Bäst: Rösten!

Sämst: Alldeles för få får se det.

Håkan Steen