Himmelskt, Paul Simon

Stjärnan får Globen att dansa – med toner som porlar som regndroppar

1 av 6 | Foto: Björn Bergenheim/Rockfoto
Paul Simon i Globen, Stockholm, 22 juli.
ROCKBJÖRNEN

När Paul Simon återvänder till Graceland får han även svenskar att dansa.

Rytmer och himmelska harmonier i en snygg förpackning.

På scen finns originalmusikerna. Den häftiga kören Ladysmith Black Mambazo är med i fyra nummer i mitten.

Nja, Paul Simon spelar inte ­hela ”Graceland”. ”All around the world or the myth of fingerprints” är inte med i konserten. De spelar inte heller albumet från start till mål. Låtarna dyker upp på olika ställen i föreställningen.

Konserten är en resa genom Paul Simons rika karriär, som i sin tur hämtat intryck från många länder och genrer.

Spelade in på Jamaica

Han spelar Jimmy Cliffs ”Vietnam” och berättar hur den sången fick honom att vilja spela in på Jamacia. Då skrev han ”Mother and child reunion” och fick många andra att upptäcka reggaerytmer.

Han sjunger sin självbiografiskt vemodiga ballad ”Hearts and bones”, om slutet på äktenskapet med Carrie Fisher. Sången går över i ”Mystery train”, som blev känd med Elvis Presley, och den glider i sin tur över i Chet Atkins käcka instrumental ”Wheels”.

Paul Simon är ständigt i ­rörelse. Det här bandet ger nya infallsvinklar åt klassiker som ­”Kodachrome” och ”50 ways to leave your lover”. ­Gitarristernas toner porlar som regndroppar.

Sydafrikanske trumpetaren Hugh Masekela gör först den ­jublande ”Mandela (bring him back home)”, sedan den ilska ”Stimela” om tåget som får fattiga män till gruvorna. Ett temperament som kompletterar ­Simons mjuka ton.

Den färskaste sången Paul ­Simon sjunger är ”Dazzling blue” som kom förra året. Den äldsta är ”The sound of silence”, som han sjunger alldeles ensam med akustisk gitarr.

Bara en röst och en gitarr i ett nästan fullsatt Globen som lyssnar andäktigt. Han får den slitna 60-talshiten att låta stark och betydelsefull.

Sevärd scenman

I extranumret ”Still crazy ­after all these years” spelar Paul ­Simon luftklaviatur. Jag vet inte hur crazy han är efter alla dessa år.

Han är dock fortfarande ett geni som låtskrivare. En sevärd scenman.

FAKTA

Paul Simon

Globen, Stockholm.

Publik: 9 586. Längd: 2 timmar 30 minuter. Bäst: ”Diamonds on the soles of her shoes”. Sämst: Alla bra låtar som inte fick plats.

ARTIKELN HANDLAR OM