Underbart utdragen kakafoni

Så många får Thurston Moore

ROCKBJÖRNEN
Foto: Thomas Johansson
Thurston Moore.

Thurston Moore har lämnat både Sonic Youth och mångåriga livskamraten Kim Gordon bakom sig men annars är väldigt mycket sig likt.

I gråtvättad t-shirt, jeans, retrosneakers från Adidas och lång lugg, med sin hårt prövade Fender Jazzmaster löst hängande över magen kan det här vara rockvärldens mest tonårige 54-åring, jag slutar aldrig häpna över hans oförmåga att åldras.

Samma med musiken. Moore undviker förståeligt nog Sonic Youth-katalogen utan plockar i stället ihop ett set från sin soloproduktion, lite rakare och punkigare. Det är inte minst kul att åter få höra låtarna 1995 års ”Psychic hearts”, debuten i eget namn.

”Ono soul”, hyllningen till ”the queen of noise” Yoko Ono, är en underbart utdragen kakofoni av förvriden gitarr som mynnar ut i ett finalkaos där New York-ikonen pressar gitarren mot medhörningslådan med ena foten.

Det låter fantastiskt. Gissningsvis kan ingen nu levande musiker få lika mycket skönhet ur distad disharmoni som denne larmveteran.

Således är det fullt förståeligt att publiken senare börjar jubla även när Moore av misstag råkar slå gitarrhalsen mot mikstativet.

FAKTA

Thurston Moore

Konsert på Linné, Way Out West

Bäst: ”Ono soul” är ren oljudslyx. Sämst: Kul att plocka in en violinist i punkpaketet, men hon borde ha fått höras mer.