Briljante jazzpsychorockaren är missljudens professor Balthazar

Wilco

Scen: Azalea. Bäst: ”Heavy ­metal drummer” och gitarrguden Nels Cline. Sämst: Musiken trivs nog bättre på mindre scener.

GÖTEBORG. Redan i första ­låten – en massiv ljudvägg som muckar gräl med ­öronen – känns det som att Wilco frågar publiken:

– Törs ni lyssna på oss?

Det här är det experimentella amerikanska rockbandet som spelade in skivan ”Yankee hotel foxtrot”, inte altcountrygruppen från ­albumet ”A.M.”. Och det blir allt svårare att kategorisera musiken. Vad är det här för genre? Friformsshoegazerjazzy- psychorockasoulicioscountrypopadelicainspace?

”Arsenal av pedaler”

I dånets centrum står den briljante Nels Cline med en arsenal av pedaler och manicker och dubbelhalsade gitarrer. Ibland fuzzar han i väg i symfonirocklånga solon. Och ibland är han de uppfinningsrika missljudens professor Balthazar.

Sångaren Jeff Tweedys hypnotiska melodier får spela en viktig men liten ­biroll. Konserten kräver en koncentration och ett tålamod som sällan finns framför stora festivalscener ­utomhus. Framträdandet är coolt, men för introvert för att fungera på Way Out West i kväll.

Och en sak till:

I vissa låtar ­verkar ljudet ­skötas av en konservburk.