Hitparad – men dum partyrock

Buskisbjörnarna i Teddybears vägrar bjuda på något nytt

Patrik Arve och hans nalle-polare bjuder publiken på en säker hitparad. Men den dansade vi till på det tidiga nollnolltalet och Teddybears avslöjar inget av det nya som bandet planerar för det nya studioalbumet.
ROCKBJÖRNEN

Teddybears fortsätter envist att cementera sin position som buskisbjörnar.

Det blir en fest där man vet precis vad man får.

Teddybears avslutar Popagandafestivalen med årets enda konsert på hemmaplan. Det är en mellanlandning mellan Jamaica och Tyskland, där bandet just nu spelar in sitt nästa studioalbum tillsammans med namn som Beenie Man, Cee-Lo och Boys Noize.

Avmätt mellanprat

Festen är ett faktum från start. ”Rocket scientist” ­fyras av som andra nummer och ”Get mama a house” som tredje.

Hitparaden pausas bara av ett avmätt mellanprat som påminner om Howlin’ Pelle en halvdan dag på jobbet.

Vi får Patrik Arves ­karaktäristiska karaoke-sång, bröderna Åhlunds Spinal Tapping och dubbla batterister.

Bandets visuella idé – en zoologisk tolkning av Daft Punks robothjälmar – är fortfarande frapperande.

Men, handen på hjärtat, ”Cobra style” och ”Rock ’n’ roll highschool” har vi hört förut. Det är tröttsam och dum partyrock med sedan länge passerat bäst-före-datum.

Samma electro

Och det är djupt oroande för teddybjörnarnas fortlevnad att deras senast ­utgivna alster ”No more ­Michael Jackson” bygger på samma bom-smack-electro som vi dansade till tidigt nollnolltal.

Av det nya Teddybears – för jag förutsätter att det finns ett sådant – märks ­inte mycket i kväll.

Företagsgig

Men alldeles oavsett vad, i ”Punkrocker” har bandet ett nummer som torde kunna försörja dem på företagsgig hela vägen till pensionen. Någonstans mitt i konfettiregnets crescendo slår dumheten över i lyckad underhållning.

Teddybears

Konsert på Popaganda, ­Stockholm. Publik: 7 000. Längd: En timme. Bäst: Ljusshowen är spexig. Sämst: Att Teddybears bara nöjer sig med att vara Teddybears. Fråga: Svettigt där inne?