Ian Hunter, 73, håller formen

Ian Hunter är glänsande i vissa av sina hits och får äldre herrar i publiken att sjunga med i falsett.
ROCKBJÖRNEN

Ian Hunter, 73, har föga gemensamt med det ungdomsuppror i skyhöga klackar han en gång var en del av.

Men så länge den pensionsvägrande rocken låter så här bra kan det kvitta.

Den gamle Mott The Hoople-mannen påminner om en extrovert Bob Dylan eller en mindre pliktskyldig Elton John. Den sortens orubblige rocker i solglasögon som jag är övertygad om att Liam Gallagher kommer att tona ut som.

Knappast farlig

Till skillnad från många kolleger strax över 70-strecket har britten inte slätat ut sin musik till en seg kvasimodern gröt. I stället har han – och gud vet hur – lyckats konservera exakt hur den lät på ”Once bitten, twice shy”, första singeln från den 37 år gamla solodebuten. Det låter verkligen formidabelt om Hunter och hans hatt- och västprydda kumpaner.

Samtidigt är det stört omöjligt att komma ifrån att allt som en gång gjorde honom fräck och farlig är borta med vinden.

I blont krull och lite för snabba solglasögon ser han i stället ut som regissören Colin Nutleys skeva fantasi om rockens yttre.

Män i allsång

”En riktig rockräv”, som en man bredvid mig nöjt konstaterar samtidigt som han spelar luftpiano till ”Just the way you look tonight”.

”Michael Picasso” –den ömsinta hyllningen till Mick Ronson – hör till kvällens höjdpunkter, liksom ”Saturday gigs”. Och till sist: det är en udda upplevelse att se sjuhundra män i övre medel­åldern falsettsjunga med i ”All the young dudes”.

En talande scen för hur gråhårig rocken blivit.

FAKTA

Ian Hunter

Plats: Nalen, Stockholm. Publik: 717. Längd: 1 timme och 40 minuter. Bäst: ”Saturday gigs” och ”All the young dudes”. Sämst: Inte alla sånger från Hunters just utgivna tjugonde studioalbum håller Mott The Hoople-klass.