Ratar trött rock – för en pampigare show

Thirty Seconds to Mars har växt till sig

1 av 4 | Foto: Gustav Mårtensson
Får alla att hoppa Jared Leto och hans Thirty Seconds to Mars låter fansen spela en lika stor roll på konserten som de själva.
ROCKBJÖRNEN

De börjar bli bra på det här nu. De där yviga stadium­gesterna.

Men framför allt har Thirty Seconds to Mars hittat en ­balans mellan den kärleks­fulla kontakten med fansen och vad bandet faktiskt ­presterar på scen.

Med nya pretentiösa konceptalbumet ”Love, lust, faith and dreams” har Los Angeles-bandet klivit en bit bort från den melodistora men Kings of ­Leon-trötta rocken för ­något lite mer komplext. Eller U2-ambitiöst om man så vill. Thirty ­Seconds to Mars har växt till sig, ­showen är pampigare och musiken mindre klyschig och mer dynamisk. Framför allt lyfter många av de nya låtarna live.

I kväll märks det allra mest när den mäktiga ­balladen ”End of all days” får alla snurrande tivoli­spektakel att stanna upp för några stillsamma minuter. Det är i ­alla fall så det känns.

Sjunger hela tiden

Men en sak är som den brukar. Redan fem minuter in i konserten är Gröna Lunds ylande publik lika delaktig i showen som medlemmarna själva. Jared Leto får alla att ­hoppa. Sjunger gör de ­redan. Hela tiden.

På skärmen fladdrar fansen lika mycket som bandet. Och i avslutande ”Up in the air” plockar sångaren upp en hel gymnasieklass till en böljande kuliss längst bak på scenen.

Vacker del

Få band har ett lika ­genuint kärleksförhållande till sina fans, ett signum som aldrig är så tydligt som live. Men till skillnad från till exempel spelningen på Peace & ­love för två år sen blir utbytet i kväll en vacker del av konserten. ­Inte något som dominerar hela ­showen.

ARTIKELN HANDLAR OM