Drömsk pop går förlorad i solskenet

Så bra var Goldfrapp på Stockholm Music & Arts

1 av 2 | Foto: Felipe Morales
Goldfrapp.
ROCKBJÖRNEN

Väldigt lite är egentligen Goldfrapps fel. Alison Goldfrapp och Will Gregory gör experimentell elektronisk pop med drömska stämningar och en ofta närmast filmisk atmosfär. Det är musik som behöver nå fram med nyanserna, och som inte sällan lyfter högt av sofistikerade ljuseffekter och suggestiva projektioner.

För tidigt

På Skeppsholmen får London-bandet spela med solen i ögonen klockan kvart över fyra på eftermiddagen när ganska få ännu orkat masa sig i väg till festivalen.

Det är inte Goldfrapps första festivalgig i sommar och att de åker runt på den här sortens scener med ett set så baserat på senaste, ovanligt finstilta albumet ”Tales of us” och inte ens spelar sin mest direkta hit, T Rex-iga boogien ”Ooh la la”, är möjligen att göra det onödigt svårt för sig.

Gles publik

De gör förvisso en annan delikat lyxboogie, ”Train”, som final och får saker att hända även i den vackert växande ”Little bird”.

Men det som sänker en egentligen fin spelning till ett jaha är stekande sol och tråkigt glesa publikled.

ARTIKELN HANDLAR OM