Thåström kör över oss ännu en gång

Stjärnan skapar stålverksstämning i snitsig vit kostym – så många får turnépremiären

1 av 2 | Foto: ANNIKA BERGLUND
CHOCKVERKAN Thåström är uppenbart premiärtaggad och tillsammans med bandet rullar han ut ett Ruhr-grått muller.
ROCKBJÖRNEN

Vi vet ju ungefär vad som väntar.

Vi har ju sett den här artisten, med det här bandet, förut.

Men det verkar aldrig gå att vänja sig.

Den manglande, ­blödande rockmaskinen kör över oss, ännu en gång.

Det som eventuellt överraskar är den oväntat snajdiga vita kostymen. Kanske spelar han ovanligt mycket på sina klassiska röda Stratocasters. Och så har artisten som brukar kallas landets enda rockstjärna förstås med sig en rejäl dos nummer från nya ­albumet ”Den morronen”.

Rostig gitarr

Annars är mycket bekant för oss som har sett Thåström de senaste tio åren, sedan han gick in i sin andra andning som soloartist med albumet ”Skebokvarnsv 209”.

Det är det vanliga bandet: Pelle Ossler ute till vänster på kärvt rostig gitarr och stråke, Niklas Hellberg längre bak med de intensivt hamrande pianoslingorna. Anders Hernestam på trummor och Ulf ”Rockis” Ivarsson på bas.

Till det: rök, dovt blinkande motljus och en Ruhr-grått mullrande stålverksstämning som etableras redan i introt till öppningslåten ”Långsamt genom”.

Men kraften som de här musikerna klarar av att rulla ut från en scen är alltjämt helt unik, chockverkan tycks aldrig mattas av.

Känns för aktuell

I ”Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce” är det ännu en gång så starkt att det nästan blir svårt att hantera, precis som när Thåström och Ossler låter gitarrerna kriga i ”Kort biografi med litet testamente”.

Sångaren är uppenbart premiärtaggad, ­intensivt viftande med fingarna på det säregna Thåström-sättet.

På scen framstår dessutom flera av de nya ­låtarna än mer som ­några av hans allra starkaste. ”Alltid va på väg” sjuder och dallrar, tungt och mäktigt. Och när Thåström för första gången når fram till ­raden ”kyss mig så att nånting kan bli gud igen” känns det som att ”Ner mot terminalen” cementeras fast i setlistan för tid och evighet.

Men det är faktiskt en gammal avskalad Imperiet-låt som allra mest placerar konserten i nutid.

En orolig vår som den här känns krigsskildringen ”Österns röda ros” alldeles för aktuell.

FAKTA

Thåström

Turnépremiär: Annexet, Stockholm.

Publik: 3 500 (utsålt). Längd: 104 minuter. Bäst: ”Kort biografi med litet testamente” och ”Ner mot terminalen”. Sämst: Möjligen kunde han ha varit ännu lite mer äventyrlig med låtvalen. Möjligen.

Hela konserten låt för låt

Thåström är ute på turné med nya albumet ”Den morronen”.

Långsamt genom

Den morronen

Aldrig nånsin komma ner

Gräsfläckar

Främling överallt

Alltid va på väg

Dansbandssångaren

Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce

Nere på Maskinisten

Österns röda ros

Kärlek är för dom

Kort biografi med litet ­testamente

Slickar i mig det sista

St Ana katedral

Axel Landquist Park

 Ner mot terminalen

Extranummer:

Brev till 10:e våningen

Beväpna dig med vingar

Djävulen o jag

Kom med mig
 

Här kan ni se Thåström: Stockholm 5/3, Linköping 6/3, Uppsala 7/3, Bergen 11/3, Oslo 12/3, Norr­köping 13/3, Huskvarna 14/3, Köpenhamn 19/3, Lund 20/3, Malmö 21-22/3, Göteborg 25-26/3, Karlstad 27/3, Eskilstuna 28/3, Umeå 9/4, Falun 10/4, Örebro 11/4, Uddevalla 13/6, Karlskrona 11/7, Östersund 31/7, ­Oslo 15/8, Göteborg 4/9.