Ryan Adams skällde ut svenska publiken

Publiken får en rejäl utskällning – och bedårande vacker country

1 av 3 | Foto: RICKARD TÖRNHJELM
Aldrig tråkig Ryan Adams oberäkneliga natur – där han ömsom skäller ut åskådarna, ömsom är en gudabenådad låtskrivare, gör att konserterna får en speciell aura. Det är svårt för publiken att ha tråkigt när den sitter som på nålar.
ROCKBJÖRNEN

Ryan Adams kan vara en gudabenådad låtskrivare.

Och han är om möjligt ännu bättre på att skapa dålig stämning.

I Köpenhamn bytte Ryan Adams kön i några minuter.

På grund av en viss flygstrejk hann inte förbandet Natalie Prass till den danska huvudstaden och konserten i tid.

I stället tog Adams på sig en klänning och sjöng hennes låtar och sa:

”I vanliga fall är jag snyggare. Luftfuktigheten sabbar mitt hår.”

Sövande tempo

Några sådana små enkla sensationer får publiken inte se i kväll. Däremot får de sig en rejäl utskällning.

Ryan Adams lider av Ménières sjukdom. Plötsliga och skarpa ljusblixtar kan framkalla yrsel och ångest. Cirkus är tapetserat av lappar där arrangören ber publiken att inte använda blixten i telefonernas kameror.

Många ignorerar det och mitt i ”My winding wheel” får Ryan nog. Han avbryter låten och låter verbalt svavel regna över alla idioter som lever sina liv genom sina telefoner. (Hur han klarar av den flimrande scen­belysningen i larmiga finalen ”I see monsters” förblir däremot en gåta.)

Lite senare surjammar Ryan Adams sig fram genom en ”Magnolia mountain” i ett långsamt och sövande tempo. Ingen hade blivit förvånad om han råkade somna bakom sin lugg.

Det är som ett chicken race mellan Ryan och åskådarna. Vem skriker ”Men kom igen nu, för helvete!” först? En herre i publiken förlorar.

Allt är ungefär som vanligt. Ibland verkar fansen mest vara ett störande ljud för låtskrivaren och artisten från Jacksonville, North Carolina. Hans oberäkneliga natur gör också att konserterna får en speciell aura - det är svårt att ha tråkigt när man sitter på nålar.

Jag har sett vresigare och underligare konserter förr med Ryan Adams. Framför allt har han varit bättre. Ju längre hår han har, desto större volym får rockgitarrerna i musiken. Och det nuvarande kompbandet har inte alls samma luftiga dynamik som exempelvis The Cardinals.

Bisarr vikingahjälm

Men så finns det alltid vissa stunder där Ryan Adams, likt årets Polarpristagare Emmylou Harris, målar några av världens vackraste countrymelodier med sin röst. Tänker främst på ”Dirty rain” här. Eller på de bedårande versionerna av ”I love you but I don’t know what to say” och ”Come pick me up”.

I den sista smyger Natalie Prass upp på scenen med en bisarr vikingahjälm på huvudet.

Det är antagligen bara en sådan kväll igen.

Här är låtlistan

”Gimme something good”

”Let it ride”

”Stay with me”

”Dirty rain”

”Dear Chicago”

”This house is not for sale”

”My winding wheel” (akustisk)

”When stars go blue”

”Magnolia mountain”

”New York, New York”

”Kim”

”Everybody knows”

”Blue light”

”My baby don’t understand me” (akustisk Natalie Prass-cover)

”I love you but I don’t know what to say”

”Oh my sweet Carolina” (med Natalie Prass)

”Trouble”

”La Cienega just smiled”

”I see monsters”

Extranummer

”Come pick me up” (med Natalie Prass)