Livet är en … zzzzzz

Musikalen är på tok för lång – men Sjöholm och Jöback lyfter föreställningen

1 av 4
NÖJE

Det här är inte en schlager.

En schlager är kort. Musikalen är toklång. Bitvis känns den mer som en revy.

Jonas Gardell bejakar sin inre Åsa-Nisse. Men Helen Sjöholm och Peter Jöback är utmärkta.

Till sist några starka sånger.

Några bra scener. Men en förfärlig massa onödig­heter. 

Omöjliga att tro på

Här finns fyra sevärda personer i centrum.

Helen Sjöholm är schlagertokiga Mona, vårdbiträde som har fyra barn, trist man och jobbar som personlig assistent.

Peter Jöback är hennes bror Candy Darling, en transperson som stöttar systern och älskar att sy kläder.

Jonas Helgesson är   David med funktionsnedsättning som Mona vårdar. Han skriver melodin som Mona gör till sin.

Johan Glans är maken Bosse, arbetslös och upp­given.

En bra kvartett. Runt dessa finns en skara karikatyrer överdrivna, omöjliga att tro på. En parodisk manager, en otäck Samhallföreståndare, en hysterisk tv-producent och en varelse som ska föreställa en populär artist men som beter sig som en tungt medicinerad primadonna som gör Jonas Gardell-imitationer.

Plågsam uppvärmning

Det är fläckvis roligt, men det verkar höra hemma i någon annan show. Musikalen är dubbelt så lång som filmen den bygger på.

”Livet är en schlager” är dåligt berättad. Sångnummer bromsar upp i stället för att föra handlingen framåt. En sång om bilreparation? Ett musikaliskt drama kring en stylist? Måns Möller i en plågsam lång publikuppvärmning som kyler.

Johan Glans spelar Bosse som säger sig vara stress-skämtare. När han blir nervös måste han vitsa. Samma åkomma drabbar manuset. För många dåliga och ovärdiga humorförsök. En genant restaurangsketch. 

Behöver uppstramning

Men då. När det börjar närma sig midnatt kommer plötsligt några starka sångnummer. Peter Jöback och Helen Sjöholm får visa vad de kan. Fredrik Kempe har skrivit en handfull starka melodier som klumpas ihop sent i andra akten. Och som höjdpunkt ”Aldrig ska jag sluta älska dig”, musik av dansken Jesper Winge Leisner, som Helen Sjöholm gör fantastiskt bra. Men vägen dit är tålamodsprövande.

Den riktiga Melodifestivalen välsignas av att låtarna bara får vara barmhärtiga tre minuter. ”Livet är en schlager” behöver stramas upp. Som en proffsig låtskrivare, Per Gessle, uttrycker saken: ”Don’t bore us, get to the chorus!”.

Livet är en schlager

Cirkus, Stockholm. Musikal i regi av Jonas Gardell, med Helen Sjöholm, Peter Jöback, Johan Glans, Jonas Helgesson. Längd: 3 timmar och 25 minuter inklusive paus.

ARTIKELN HANDLAR OM