”Emma Wiklund känns på djupet”

När Emma Wiklund, med en annan röst, berättar om pappa Per-Olof, som dog i en hjärtattack under en golfrunda i Hua Hin i Thailand, går smärtan nästan att ta på, skriver Kerstin Nilsson om programmet.
NÖJE

Rappt.

Fräckt.

Och perfekt, in i minsta detalj.

Men det är när hon berättar om sin pappas död, som Emma Wiklund känns, på djupet.

Hon börjar med att låta Tove Jansson läsa själv om mumintrollet, ur "Hur gick det sen?" – och redan då är jag såld.

Jag älskar både Tove Jansson och mumintrollet.

Jag gillar Emma Wiklund ganska skarpt också, efter det här sommarprogrammet.

Hon är van att leverera, som före detta supermodell och numera egen företagare.

I många år gjorde hon det på catwalken, sedan i affärsvärlden – och i går i radion.

Emma Wiklund levererar ett klassiskt Sommarprogram.

Perfekt avvägt, mellan privat och allmänt, humor och allvar, och uttänkt i varenda detalj, med varje låt som en kommentar – ofta ironisk – till det hon just pratat om.

Stiligt – och intelligent.

Precis som hon själv.

Hon hade annonserat om att programmet den här gången skulle handla om livet efter modellkarriären, som hon avslutade 2000.

Det var då hon "pensionerade" sig som modell och gav sig ut i affärsvärlden.

Först i Lindex styrelse, sedan som företagare med den egna hudvårdsserien Emma S.

Men det är i slutet av programmet det känns, på riktigt, på djupet.

Den röda tråden i programmet är att allt i livet inte blir som tänkt sig.

Hur mycket man än planerar och hur mycket man än önskar att det vore så.

När Emma Wiklund, med en annan röst, berättar om pappa Per-Olof, som dog i en hjärtattack under en golfrunda i Hua Hin i Thailand, går smärtan nästan att ta på.

I ett telefonsamtal från sin syster får hon beskedet.

Beskedet som ändrar allt.

Att förlora en förälder är som att förlora navet i livet.

Och livet blir aldrig, aldrig mer som förr.

Jag vet, Emma.

Jag har just varit med om det, jag också.