Spela

Sinnrika strider – i en fantasilös värld

SPELA

Kingdoms of Amalur kan inte mäta sig med Skyrim

ROLLSPEL Med bästsäljande fantasyförfattaren R A Salvatore vid pennan och ”Spawn”-skaparen Todd McFarlane som designansvarig var ”Kingdoms of Amalur: Reckoning” kvalitetssäkrat på i alla fall två punkter. Det var kändisarnas spel.

Men ”Reckoning” har egentligen bara två problem: just storyn och designen.

Sinnrikt stridssystem

I stället hittar vi något oväntat ett av de sinnrikaste, mest flödande stridssystemen i ett rollspel någonsin. Trots en förledande första anblick vågar ”Reckoning” blinka mer åt ”Devil may cry” än ”Fable” – kombinationsattacker, vältajmade rullningar och en synergi mellan närstrid, magi och avståndsvapen belönar den fingerfärdige spelaren. Samtidigt är valen när karaktären utvecklas tydliga och direkta och ger rollspelskött på benen. Det är riktigt förtjusande att det går att skapa en karaktär som slåss i helrustning med magikerstav och båge och som ändå är helt balanserad.

Än en gång är det bevisat att en genrebeteckning som ”rollspel” inte behöver betyda några begränsningar alls. Det är ingen överdrift att påstå att ”Reckoning” i fråga om striderna gör för fantasyrollspelet vad ”Mass effect 2” gjorde för sci fi-spelen.

Fadd smak

Men så var det ju det där med storyn och designen. Ett raffinerat stridssystem och bra karaktärsutveckling kan inte ensamt bära upp ”Reckoning” under de många timmar ett sånt här rollspel kräver. När man är trött på action är man också trött på spelet.

Den ”World of Warcraft”-kitschiga världen tar sig efter ett tag, men lyckas aldrig frigöra sig från den fadda smaken av vältuggad alv. Trots alla färger jag överöses med i de bjärta landskapen är Amalur ett förvånansvärt färglöst rike. Det är minst lika mycket Salvatores fel. En bra fantasyberättelse känner man igen redan på namnen, och medan jag uttalar ”Amalur” med min inre röst osäkrar jag min revolver. Salvatore sägs ha skapat tio tusens års historia för spelets bakgrund, men lyckas ändå inte väcka någon upptäckarlust inför det rike där questgivarna står artigt på rad. Det ”Reckonings” traditionella berättelse främst väcker i mig när jag snabbspolar förbi ännu ett sidequest är glädje över insikten att jag inte har gått miste om något genom att inte läsa Salvatores drygt 30 fantasyromaner om mörkeralven Drizzt.

”Reckoning” har ingen avundsvärd position, inklämt mellan mästerliga ”Skyrim” och Biowares avslutning på rymdeposet ”Mass effect”. Mot den bakgrunden är det en bedrift att det lyckas sticka ut så pass mycket som det ändå gör, och den spelare som hellre svingar sitt svärd än lyssnar på dialog kommer att trivas. Men den traditionelle rollspelaren bör ha ett par ord i minnet: ”Skyrim” är ett berg, ”Reckoning” är en fjäder.

Magnus Eriksson

ANNONS

Packa badväskan med Cellbes! Baddräkter och bikinis med hög midja, shapingeffekt i fina färger till ett bra pris!

Extern länk från Cellbes SE

Shoppa här!

Publisert:

Aftonbladet

/

Nöje

/

Spela