Spela

Man saknar de enkla kickarna

SPELA

Själlösheten lyser igenom i Segas senaste gokart-racer

Racing Spel reduceras i media ofta till ren ondska. Det beskrivs implicit som en farlig och trendig drog bland dagens ungdomar. Vad inskränkta kulturkonservatister inte förstår är att de belöningssystem spelen bygger på har funnits sedan början av vår existens – inbäddade i allt från reproduktion och samvaro till rena nöjen.

I spel som

kommer belöningen i form av att man hela tiden kan förbättra sina karaktärer. Nintendo satsar istället på lättillgänglighet för att mata vårt självförtroende med snabba fixar.

-serien är ett av många exempel där tur ofta är mer gångbart är färdighet. Men det har inte alltid varit så här. När det första ”Super mario kart” släpptes till Super Nintendo år 1992 fick man öva tills man nådde framgång.

Lyckas delvis

Sumo Digital har mer än bara sneglat på Nintendos gokartspel – och det är således omöjligt att inte ställa dem mot varandra. Charmen med ”Sonic & all-stars racing transformed” är att de valt att gå tillbaka till vad ”Mario kart” en gång i tiden var – en tävling i skicklighet. De lyckas delvis kopiera grundidén och även få med grand prix-, flerspelar- och online-läge. Dessutom får man erfarenhetspoäng för att kunna modifiera sina karaktärers attribut oavsett slutplacering.

Förutom kända Sega-figurer som Sonic, Knuckles och BD Joe från ”Crazy taxi” kan man även spela som otippade Ralph från Disneys animerade 3d-film ”Wreck-it Ralph” samt den i högsta grad verkliga kvinnliga racingföraren Danica Patrick. Men själlösheten lyser igenom trots att Sumo brassat på med flashiga miljöer, nya attacker och uppgraderingssystem samt fordon som växlar mellan bil, båt och plan.

Hatar den höjda ribban

”Transformed” är således mer avancerat än föregångaren ”Sonic & Sega all-stars racing” från 2010. Och oavsett vilket spelläge man väljer avgörs det inte av vilka specialföremål som slumpas fram, utan vem som faktiskt är bäst.

Jag borde välkomna den höjda ribban – men jag avskyr den. Detta trots att jag alltid hört till skaran som varit frustrerad över Nintendos ”alla ska med”-tänk.

Tack vare mitt artificiellt uppblåsta självförtroende trodde jag att spelmaskot-racing var en av mina paradgrenar. Det är inte förrän efter att ha spelat ”Sonic & all-stars racing transformed” som jag på allvar nyktrat till och insett att min självbild varit falsk i alla dessa år. Att även jag blivit beroende av lättheten i dagens ”Mario kart”.

”Sonic & all-stars racing transformed” är egentligen precis den rehabilitering som jag ansett att genren behöver. Men jag inser nu att Nintendo med tiden lyckats göra mig hög på lättvunnet självförtroende – och att det är en drog jag inte orkar bli fri från.

Kerstin Alex

ANNONS

Glöm inte mors dag på söndag – beställ idag för leverans i tid!

Extern länk från Interflora

Beställ nu

Publisert:

Aftonbladet

/

Nöje

/

Spela

LÄS VIDARE

Bästa konsolerna – genom alla tider