Ett gravt repetitivt äventyr
Mini Ninjas 
Ninjor har berikat mitt liv på oändliga sätt. De har kastat kaststjärnor, klarat sig ur dödsfällor och sprungit på väggar. Det har varit fantastiskt. Men nu är jag trött på dem. Eller snarare; trött på att utvecklare använder dem som sömniga skämt. I ”Mini Ninjas” är man en liten ninja. ”Liten ninja?! Skrattretande!” ska man väl tänka, men fnisset fastnar i halsen med insikten att själva spelet är ett gravt repetitivt äventyr som i princip går ut på att man hamrar på attackknappen i sex timmar.
Det är vackert, men lyckas varken framkalla höga skratt eller nå höga höjder. Tydligen var det utom räckhåll för en liten ninja.
Johan Martinsson