”Indieutvecklarna nästan lika beräknande som Activision”

Johan Martinsson: Som om rörelsen stelnat i sin form

SPELA

De som kunde varit mediets framtid verkar bara intresserade av dess dåtid. Jag är besviken på indieutvecklarna.

Johan Martinsson.

Ska över en vinande sågklinga, tajmar fel, sågas i bitar, sprutar blod, hamnar i början av banan, hoppar igen, tajmar fel, sågas itu, blod, börjar om.

Så håller det på.

Och när det händer för tionde eller elfte gången så börjar det kännas som att det inte bara är köttklumpshjälten på skärmen som dör. Det finns ytterligare en sak som slits itu av sågens blodiga tänder:

Min bild av indieframtiden.

Stannat i växten

För många av er var ”Super meat boy” – det ultrahårda plattformsspelet med en bit kött i huvudrollen – fjolårets allra bästa indiespel. Och ja, jag förstår vad som är så roligt med spelet – men förstår ni vad det är som är så skrämmande med det?

”Super meat boy” är själva sinnebilden av det lyckade indiespelet anno 2010. Det är precis lika obönhörligt svinsvårt som spel var för 20 år sedan, det har grafik som får det att se ut som spel gjorde för 20 år sedan – och det är fyllt med skämtsamma nickar mot spel som släpptes för 20 år sedan.

Det som är skrämmande är att man kan beskriva väldigt många nysläppta indiespel på precis samma sätt. Det är som att rörelsen har stelnat i sin form, förstått att det är så här man ska göra för att göra succé – och därmed blivit nästan lika beräknande som vilket Activision Blizzard som helst.

Det stora hoppet

Det spelar liksom ingen roll att många ser indiespelsutvecklarna, de som kan skapa utan att begränsas av fokusgrupper och marknadsanalyser, som det stora hoppet för mediets framtid – för själva verkar de bara bry sig om en sak: dåtiden. Retro. Spel som de var på den gamla goda tiden.

Det finns förstås många undantag, men på det stora hela har indierörelsen gått från hungrig tonåring till nostalgisk gubbe på bara några år.

Om den ska fortsätta att vara livskraftig är det nog bäst att den slutar åldras i den takten.

FAKTA

Bäst just nu

Fable III (Xbox 360)

Kapitalismen – vilken som bekant är rätt obehaglig i verkligheten – gör mig alltid så glad i ”Fable”-spelen. Att vara fastighetsmagnat och maximera profiten är livet!

Läs recensionen här!

Little big planet 2 (Playstation 3)

Jobbar på min superhjältebana. Hittills går den mest ut på att änterhakesvinga sig mellan skyskrapor, med en mörk stjärnbeströdd himmel som fond. Den är såklart underbar.

Läs recensionen här!

Quadrapop (Mobil)

Min fästmö utmanade mig att slå hennes rekord. Det kunde jag inte. Hon skrattade rått.

Johan Martinsson

ARTIKELN HANDLAR OM