Homoerotik, sadism och igelkottshångel

Här är spelhistoriens
märkligaste ögonblick!

SPELA

Varje vecka levererar SPELA! en topplista över roliga, intressanta, skrämmande, pinsamma och bisarra kuriositeter och händelser i spelvärlden.

Den här gången listar vi spelhistoriens fem skummaste ögonblick.

5. Takeshis soltörstande karta (Takeshi's challenge)

Vi kan skriva spaltmeter om den japanske filmregissören och talkshow-värden Takeshi Kitanos märkliga gamla Famicom-spel. Uppenbarligen ska Kitano ha velat utforma ”Takeshi's challenge” som ett enda långt spöstraff eftersom han hatade tv-spel och därmed i förlängningen hatade alla dem som spelade tv-spel.

Vilket ledde till ett flertal bisarra utmaningar, bland annat en fruktansvärd karaokeprövning, en horribel shoot'em up-sekvens och ett omöjligt lösenordssystem.

Men det är när man kommit över skattkartan och ska försöka tydliggöra det osynliga bläcket som man verkligen får skäl för att lyfta på ögonbrynen. För att kartan ska kunna synas måste man lägga ut den i solen i spelet. I en hel jävla timme.

4. Snusk-attacken (Cho aniki bakuretsu ranto hen)

Löjligt muskulösa män i lila tangakalsonger. Fallos-symboler till höger och vänster. Dansande bröstmuskler, skrev som juckar, smisksökande rumpor.

Det är svårt att skriva om ”Cho aniki”-serien utan att rodna upp över öronen. Det är också svårt att veta om utvecklarna Mesaya hyllar eller parodierar homosexuella med tanke på det japanska ursprunget.

I beat'em up-versionen till Super Famicom finns det en helt naken karaktär kallad Adam. Denne flyger omkring i ett svävande badkar. Och ibland gör han så här (se bilden). När han är klar ser han stjärnor och ligger knockad i sitt badkar.

Ni får läsa in precis vad ni vill i det.

3. Det brinnande hundregnet (Oblivion: Shivering isles)

Det är stört omöjligt att inte älska galenskapen som frodas i ”Shivering isles”, expansionen till ”The elder scrolls: Oblivion”. De knarkigt ljusa färgerna, de knasiga karaktärerna och de vrickade uppdragen man åläggs skapar tillsammans en ljuvlig, syraspetsad ”Alice i underlandet”-cocktail som det är omöjligt att bli mätt på.

Det bästa exemplet på ”Shivering isles” flippade axelryckar-mentalitet är när fruktans pest släppts lös. Himlen mörknar långsamt, rodnar snart, brinner röd till slut. Och då händer det. Regnet faller. I form av brinnande hundar.

Ja, du läste rätt. Det regnar brinnande hundar.

När det hela är över är marken täckt av förkolnade hundlik. Och du är en upplevelse rikare.

2. Revolver Ocelots schizofrena arm (Metal gear solid 2)

Att förhålla sig seriöst till ”Metal gear solid”-serien har bara blivit svårare och svårare med åren. Hideo Kojima ansågs en gång i tiden vara spelbranschens framtid. Ungefär tills vi spelat en dryg timme av ”Metal gear solid 2” och återstiftat bekantskapen med Revolver Ocelot igen, det vill säga.

Observanta spelare noterade snabbt att den åldrade cowboyen hade ersatt den arm som Ninja högg av i ettan. Med Solid Snakes döde brors arm. Samme bror som nu började spöka och – ta över Ocelots kropp.

Idiotiskt? Ja. Superskumt? Herregud, ja. Och även om spelserien verkligen försökt toppa det här ögonblicket med alla möjliga underligheter genom åren så har Ocelots plötsliga schizofreni stått sig stark.

1. Sonic möter kärleken (Sonic the hedgehog)

Kärlek är fint. Väldigt ofta är det allra bästa som finns. Så egentligen ska vi väl inte sitta här och klanka ner på en kärleksscen i ett tv-spel – hur ofta ser man sådana i spel överhuvudtaget?

Så här är det. I ”Sonic the hedgehog” till Xbox 360 och Playstation 3 rullar Sonic och prinsessan Elise runt i gräset i en pittoresk liten scen. De lattjar och leker lite, stannar plötsligt upp – och tittar på varann. Saker är i görningen. Man känner det direkt. Det finns en gnista. Vågar de låta den flamma upp?

Några timmar senare Snövitskysser Elise Sonic och räddar honom från en mörk sömn. Sagan blir sann.

Vackert så. Och vi hade ju kunnat låta dem leva lyckliga i alla sina dagar om det inte vore för en liten grej. Sonic är en blå igelkott. Elise är en människa. Det där ”magiska” ögonblicket på gräsmattan är det skummaste – och läskigaste – som Sonic Team någonsin gjort.

Och då är de redan ansvariga för Big the cat.

Jonas Högberg

ARTIKELN HANDLAR OM