”Zelda”-rap, snedtändningar och urspårade barnprogram

Jonas Högberg: Historiens
sämsta spelreklamfilmer

1 av 6
5. Zelda: A link to the past
SPELA

Det är kanske svårt att tro det, men det fanns faktiskt en tid då tv-spel inte alls var det absolut coolaste man kunde hålla på med. Något som blir uppenbart när man granskar reklamfilmerna från 80- och 90-talen.

Jonas Högberg har listat de fem sämsta – och mest skrattretande – av dem alla.

5. Zelda-rap (Zelda: A link to the past)

I början på 90-talet var det här med ”rap” det nya heta. Eller, det hade i alla fall nått allmänhetens öron och blivit legitim underhållning. Så när Nintendo beslutade sig för att göra en dansvideo med Zelda, Link och Ganon, komplett med japansk rap, för att marknadsföra ”A link to the past” förvånade det ingen.

Som bodde i Japan.

Det riktigt märkliga? Koreografin är faktiskt inte alls dum. Även om allt annat är det.

Se klippet här!

4. Phil Hartmans silkeslena röst (Philips CD-i)

Det är svårt att inte tycka om den amerikanske komikern Phil Hartman. På 80-talet var han Saturday night lives kanske mest framstående medlem, mest känd och uppskattad för sin parodiskt silkeslena röst. I den här reklamfilmen för Philips CD-i kraschar han dock ganska brutalt. Det är menat som en sorts parodi på TV-shop, men alla karaktärer är alldeles för underspelade (trots smetigt smink och överkammat hår) för att man ska fatta kopplingen. Hartmans sliskigt sensuella stämma är hela behållningen.

Se klippet här!

3. Vänskap på 80-talet (Zelda)

Kommer du ihåg 80-talet? Årtiondet då glasögonprydda nördar och värstingar hängde med varandra efter skolan, spelade spel tillsammans och lyssnade på cool musik som rimmade ”rad” med ”bad”? Det var tider det.

Det var också uppenbarligen en tidsera när ”dina föräldrar hjälper dig att installera ditt tv-spel”. Tokigt värre!

Se klippet här!

2. Sega snedtänder (Saturn)

Om Nintendo var tv-spelens velourpappa under 8- och 16-bitseran så var Sega den kaxige och coole uppstickaren med solglasögon och bergsprängare. Det speglade sig i deras reklamfilmer för Genesis (amerikanska motsvarigheten till Mega Drive) där den återkommande sloganen basunerade ut att ”Genesis does what Nintendon’t”.

Men ibland gick Segas bångstyriga begär för det oortodoxa fruktansvärt fel. I den här reklamen för Saturn placerar Sega oss inuti en presumtiv gamers huvud. Och låter oss sedan få veta hur alla de små människorna med rysk brytning som lever där inne tacklar de överväldigande synintryck som den nya konsolen förmedlar. Bisarrt är bara förnamnet.

Se klippet här!

1. Nintendo härskar och söndrar (Nes)

Nintendo – det härligaste, mysigaste, gosigaste spelföretaget av dem alla? Eller en ondskefull och omnipotent världsförstörare så full av sig själv och sin egen framgång att de flippat för all framtid? Det ena utesluter inte det andra, om vi säger så.

Se klippet här!

Bubblare: Kidnappningsdramat (Star fox 64)

Den här promo-videon för ”Star fox 64” delades ut av tidningen Nintendo Power till alla prenumeranter i slutet av 90-talet. Och... ja, vad ska man säga? Tänk er ett urspårat barnprogram med skådespelare som tycks tro att de är med i ”Vem satte dit Roger Rabbit?”, där Sony och Sega kidnappar representanter för Nintendo i syfte att lura till sig alla fantastiska hemligheter speljätten ruvar på. Bäst är ögonblicket när den tillfångatagne vetenskapsmannen ”outar” rumble pak, tillsatsen som gjorde att Nintendo 64-kontrollerna kunde vibrera, och av bara farten kallar ”Star fox 64” för ”den coolaste cinematiska spelupplevelsen som existerar”. Sån inlevelse växer inte på träd.

Se klippet här!

Jonas Högberg

ARTIKELN HANDLAR OM