Furiösa combos men blek grafik

Klassiska Guardian heroes är lika hardcore nu som förr

SPELA

ACTION En, två, tre, fyra, fem, åtta, fjorton, tjugo, trettio... och det bara fortsätter. Fienderna slutar helt enkelt inte att välla in i ”Guardian heroes” arkadläge, det är som en syndaflod av pixlar. Jag matar in combos i en furiös takt, men det är som att slå näven i en tio meter tjock mur som ständigt byggs på bakifrån. Efter bara någon minut knäar jag och dör.

Combos som i ”Street fighter II”

Spelföretaget Treasure hade en helt briljant period i mitten av 90-talet när de inte kunde göra något fel. De pumpade ut klassiker efter klassiker med ”Gunstar heroes”, ”Radiant silvergun” och ”Sin & punishment” i spetsen.

Och så Saturn-spelet ”Guardian heroes” då, ett sidoscrollande beat ’em up i ”Final fight”-stil, fast med spektakulära combos och attacker à la ”Street fighter II”. Det har ett rasande ösigt gameplay och ett smart storyläge där man med jämna mellanrum får välja en av tre förgrenande vägar, vilket får spelet att kännas fräscht även vid fjärde och femte genomspelningen.

Svårmatchat – men blekt

Rent speltekniskt är det alltså svårmatchat, här finns till exempel möjligheten att combo-jonglera fiender i luften tills korna kommer hem, men när det gäller presentationen är ”Guardian heroes” märkligt blekt, rentav fult.

Men vill man påminnas om spelets storhet är det bara att ta ett djupt andetag – och ta sig an arkadläget igen.

Jonas Högberg