Nya ’GTA’ gör det omöjligt för oss att fortsätta blunda för den skitiga sanningen

Jakob Svärd om utskällda nyutgåvan: ”Det ’GTA’-serien behöver allra mest just nu är inte ett nytt förstapersonsläge”

1 av 5
SPELA

Varför Rockstars uppenbara misogyni kunnat gömma sig under en billig täckmantel av ”samhällssatir” i alla dessa år?

För att vi inte velat se sanningen i vitögat.

Med ”GTA V”:s nya förstapersonsvy blir det omöjligt att fortsätta blunda för den.

Egentligen borde vi ha reagerat mycket hårdare för länge sedan.

I och med nyversionen av ”GTA V” som släpptes till Playstation 4 och Xbox One förra veckan har det populära spelet – nyligen utnämnt till det mest sålda i Storbritannien genom tiderna – fått en hett efterlängtad förstapersonskamera. Den låter oss med ett enkelt knapptryck komma mycket närmre huvudkaraktärerna Michael, Franklin och Trevor – och är förstås helt underbar när det kommer till att få spelaren att känna sig delaktig i händelserna på deras respektive vägar mot kriminellt självförverkligande.

Men den får oss också att komma mycket närmre något man som gamer helst vill hålla ifrån sig: nämligen det faktum att bröderna Sam och Dan Housers kvinnoporträtteringar lämnar en hel del att önska.

I samband med återutgivningen av ”GTA V” dök en video med spelsekvenser upp på nätet som delades flitigt via sociala medier. Den föreställer en spelare som köper sex av en prostituerad kvinna, varefter den manliga spelkaraktären brutalt slår henne till marken och därefter kör över henne med sin bil.

Att möjligheten att utföra dessa extrema våldsdåd – med eller utan sexuell anknytning – kodats in i ett spel är förstås ingenting nytt för spelvärlden, och särskilt inte när det kommer till ”GTA”-serien. Ändå säger det något alarmerande om världen vi lever i.

Allt handlar, förstås, om kontext. Det är skillnad på att porträttera misogyni, och att utöva den. Men det är dags att vi slutar låtsas som att Rockstar Games bara sysslar med det förstnämnda.

Faktum är att många av kvinnorna i ”GTA V” reducerats till ren rekvisita för manliga, heterosexuella maktfantasier och att utövandet av dem inte alltid för med sig rimliga konsekvenser. Individer som åtminstone på pappret ska föreställa riktiga människor har blivit saker att knulla, och döda, för spelarnas höga ”nöjes” skull.

Det är oerhört problematiskt eftersom det reflekterar vår egen sjukdomsdrabbade kultur, där den här typen av objektifiering och empatilösa förhållningssätt till alla med en vagina mellan benen dagligen får ödesdigra konsekvenser. Både i form av våldtäkt och såväl fysisk som psykisk misshandel. Att skildra dessa saker på ett så meningslöst sätt som ”GTA V” gör är inte bara korkat – det är farligt också.

Grogrunden för allt det här är ett strukturellt förtryck mot kvinnor. Något som utövas hela tiden – både av de som är dumma nog att stoltsera med det, men lika ofta omedvetet av oss som av en eller annan anledning bara råkar uppbära en priviligierad roll i dagens samhälle.

Det är inte särskilt konstigt att det är så: dessa destruktiva strukturer går nämligen ironiskt nog inte att se ur ett förstapersonsperspektiv. Man måste kliva bort från sig själv och sitt eget för att kunna sätta sig in i hur det är att vara en annan människa. Tyvärr är det en av de allra svåraste saker man kan göra. Och vi kan beskylla spel som ”GTA V” för att de knappast gör det enklare.

Idag, tisdagen den 25 november, är det Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. I samband med detta hålls demonstrationer över hela världen.

Vänder man istället blicken mot spelvärlden tycks nästan varje dag vara Internationella dagen för upprätthållandet av våld mot kvinnor. Take-Two Interactives vd Strauss Zelnick försvarade nyligen ”GTA V”:s misogyna inslag med att kalla dessa för ”vacker konst” i en ”skitig värld”.

Och han har förstås helt rätt i det. Det enda problemet är att han också har helt fel. ”GTA V” är snarare mycket skitig konst i en vacker värld; ett spel fyllt av motbjudande inslag som utspelar sig i en så grafiskt imponerande samt manusmässigt ambitiös värld att man inte kan hindra sig från att gilla hyfsat stora delar av det.

Men det borde inte hindra oss från att lyfta fram dess mer ruttna inslag i ljuset, eller från att försöka få fler att inse att det ”GTA”-serien behöver allra mest just nu inte är ett nytt förstapersonsläge.

Utan att göra sig av med sin gamla kvinnosyn.

Jakob Svärd