För lätt att ignorera spelandets fördelar

Gisela Jönsson: Datorspel är inget gift att passa sig för

”World of Warcraft: Cataclysm”
SPELA

Hur mycket får man nörda?

Frågan har återigen blivit aktuell efter en uppmärksammad DN-artikel om datorspelens faror.

Men det är bara ena sidan av myntet.

Gisela Jönsson.

Under sommaren har ”datorspelsberoende” seglat upp som begrepp igen. Föräldrar oroar sig för att barnen hellre spelar spel än åker och badar med kompisar.

Som både gamer och beteendevetare kan jag verkligen se två sidor av fenomenet. Tv- och datorspel kan, som mycket annat, användas som flyktbeteende av tonåringar som mår dåligt eller bara känner sig obekväma med samhällets krav och förväntningar. Ett favoritonlinespel kan bli en trygg och bekant plats där man känner sig välkommen och kompetent. Om offlinevärlden inte verkar erbjuda detsamma blir valet för tonåringen lätt. Och då är det ju tur att man har föräldrar, vars uppgift det är att förbereda ungarna för vuxenlivet. Att spela datorspel hela sommaren är kanske ”roligare” än att vara på ett tråkigt sommarjobb eller lära sig umgås med människor man bara halvt gillar i köttvärlden, men det senare är onekligen väldigt viktiga färdigheter att ha efter gymnasiet.

Å andra sidan. Hur ska man bli bra på någonting om allt ska vara så himla balanserat hela tiden? Nördar behövs också. Mitt egna spelande under uppväxten har lett till en familjäritet och bekvämlighet med teknik som jag haft nytta av både privat och i yrkeslivet, trots – eller kanske tack vare – att spelandet ibland innebar att jag trotsade föräldrarnas gränssättningar. Det blev folk av mig med till slut. För tonårsföräldrar vore det vettigare att få lära sig hur man bemöter dysfunktionella beteenden hos sina barn överlag, än att få höra om ”datorspelsberoende” som vore datorspelandet i sig ett gift man måste passa sig för att överdosera, för då blir man fast.

Att leda eller delta i virtuella team med medlemmar från hela världen är en färdighet som kommer att efterfrågas mer i arbetslivet i framtiden; det man lär sig genom att spela är på intet sätt värdelöst. Överdosering av spelande kan också leda till en livslång passion för spel, och vi har ingen anledning att tro att det inte i framtiden skulle gå att tjäna pengar på det eller bli en produktiv och välanpassad medborgare, om det nu är det som är bekymret. Tvärtom.

Gisela Jönsson