”Perimeter” – lite för långt ute i periferin

1 av 3
SPELA

Undertiteln ”Real time strategy reborn” är inte ens i närheten, men ”Perimeter” är garanterat annorlunda.

Din ras koloniserar galaxen men hindras av horder av insektsliknande varelser – ”The Scourge”.

Du landar på en planet med ditt rymdskepp som nu blir bas. Expansionen kräver flat mark och energi, så du måste hela tiden bygga dig utåt med små jordätande robotar och generatorer.

De första timmarna med ”Perimeter” förbryllar. Inte för att finesserna är helt nya, utan för att allt är ordnat på ett lite udda sätt.

Exempelvis är soldater, officerare och tekniker de enda styrkor du producerar direkt. Gubbarna kan sedan smältas ihop i vissa proportioner till stridsvagnar och annat. Enheterna klumpar ihop sig, du har ofta bara en eller två arméer att styra, och beställda förstärkningar ansluter automatiskt.

Många uppdrag är mer utmattning än utmaning. Man vet att man har övertaget och kommer att vinna, men måste mödosamt utvidga territoriet med massor av kanontorn till skydd mot de aldrig sinande kackerlackorna.

”Perimeter” är garanterat intressant för fans av peka-och-klicka-strategi.

Men det är allt för udda – och udda för sakens skull – för att bli någon större hit.

ARKIV/Rätt strategi i spelen

Henrik Rudin

ARTIKELN HANDLAR OM