Pinsam och plump plattformsgegga

Horribel grafik och sexistiska skämt – dålig kombo.
SPELA

”New York. If I can kill ’em here, I can kill ’em anywhere.”

”Duke Nukem: Manhattan project” har pågått i ungefär fem sekunder och jag har redan skrattat för sista gången. Inte för att det slutar försöka – hade det här spelet varit en hyrfilm hade det stått ”100% galen humor!” på omslaget – men Duke Nukem hade sin tid och plats, och den hette inte 2010. Eller 2002, för den delen – året då den här sidscrollande spinoffen ursprungligen släpptes till PC. Samma år som ”Metroid prime” och ”GTA: Vice city”, om du vill sätta ”Duke Nukems” pinsamheter i perspektiv.

”Manhattan project” är ett provocerande plumpt plattformsspel, en blodig gegga av mutanter, sexistiska skämt och snodda oneliners. Grafiken är horribel, men lyckas ändå hacka. Animationerna kan vara de sämsta jag sett. Kontrollen påminner oss om att det faktiskt fanns en tid då de flesta spel som släpptes knappt gick att styra. Jag vet inte om jag tycker att det någonsin gjorts ett bra plattformsspel i USA, och ”Duke Nukem. Manhattan project” får mig att önska att de aldrig mer gör ett nytt försök.

Men mest av allt hoppas jag att utgivaren Take Twos armada av advokater gör slarvsylta av varje ansats att få ut ”Duke Nukem forever” på marknaden.

FAKTA

Duke Nukem: Manhattan project

Genre: Action

Åldersgräns: Från 16 år

Testat till: Xbox 360

Pris: 90

ARTIKELN HANDLAR OM