Kniven i hjärtat för ”Call of duty”

Bortsett från multiplayern är Ghosts en rutten kärna – med ett mögligt skal

1 av 19
SPELA

FPS Det här är det sista ”Call of duty” jag spelar.

Om man nu kan kalla ”Ghosts” ett spel.

Det liknar nämligen snarare en begravning.

En stor, stinkande massgrav i vilken de utarmade resterna av Infinity Ward skyfflar ner minnet av sina fornstora dagar och täcker över det med ett tjockt lager cement.

Spiken i kistan? När jag sent in i det sju timmar långa sorgetåget tvingas utstå en ”rafflande” scen som går ut på att mörda ett tjog sydamerikaner. Intill en satellit.

Spjut av köttsås

Det är en scen som inte säger någonting, förutom att våra förväntningar på spelmediet ofta är lägre än syrehalten i rymden. Vid det här laget har manuset hunnit bli fullständigt tyngdlöst. Det enda som fastnar är bilden av de blodröda strängarna som skjuter ut ur de vita astronauterna när mitt bly hittar hem. Små spjut av köttsås som stelnar i den kalla rymdnatten och hänger kvar, även efter att jag lämnat omloppsbana.

Har vi verkligen inte kommit längre än så?

Ser riktigt gammalt ut

Fast jag borde förstås ha blivit upprörd för länge sedan.

”Ghosts” blir ju bisarrt mycket tidigare än så.

I samma stund som en av soldaterna börjar brottas med vargar, i något slags förfelat försök att binda mig emotionellt till en stridshund som lapar i sig blod lika glupskt som vatten, upphör det att rikta sig till mig som människa. För att fortsättningsvis vända sig direkt till den där lilla tarmen hos mig som jag önskar att jag kunde operera bort. Den där delen av min kropp som trots allt kan gå igång lite på jänkarnas högoktaniga action, hur lågt den än sjunker.

Men inte ens den låter sig imponeras någon längre stund av de suddiga krigsvykort som den modifierade ”Quake III”-motorn klarar av att rita upp. ”Call of duty” börjar se riktigt gammalt ut nu, på ett sätt som det inte riktigt gjort förut. Lägg till det en läppsynk som stannar vid samtliga rastplatser på väg mot dina sinnen, samt de synnerligen stelbenta animationerna, och allt som blir kvar är en rutten kärna – med ett mögligt skal.

Roligt – i 30 minuter

Visst finns det bitar som smakar lite bättre.

Multiplayer-delens många komponenter är i vanlig ordning hyfsat skottsäkra. Tryggast av alla sitter nya spelläget Cranked, som introducerar ett koncept som går ut på att du måste fragga nästa motståndare inom 30 sekunder, annars sprängs du i luften. Här kan jag inte undvika att ha lite roligt – i åtminstone 30 minuter – innan jag inser att ingen bomb i världen kan överrösta det faktum att ”Ghosts” är kniven i hjärtat för ”Call of duty”.

För säkerhets skull trycker jag in min egen också.

I form av ett plus doppat i gift.

FAKTA

Call of duty: Ghosts

Från 16 år


Format:

Xbox 360 (595 kr)

Playstation 3 (595 kr)


Pc (445 kr)

Spela hellre: ”Battlefield 4” (pc, Xbox 360, Playstation 3). Det känns inte helt bra att behöva säga att någon går segrande ut ur höstens stora spelkrig. Men Dice håller ändå huvudet ganska högt i jämförelse med det fallna Infinity Ward.

Visste du att... ”Ghosts” har ett horde-läge, som kallas Extinction? Det känns ungefär som det låter. Utplånande.

Just nu: Ryser vi av ”nyheten” att Activision precis meddelat att det kommer ett till ”Call of duty” nästa år. Förhoppningsvis fortsätter väl Treyarch att göra lite bättre ifrån sig än sin systerstudio.

Jakob Svärd

ARTIKELN HANDLAR OM