Skär som ett rakblad i själen

Telltales The walking dead-serie fortsätter vandra rakt in i mörkret

1 av 3
SPELA

DRAMA En bild av en soldat som bär en annan soldat på sina axlar inleder den fjärde episoden av ”The walking dead”.

Bilden är egentligen en staty som står utanför ett fiktivt inbördeskrigsmuseum någonstans i Tennessee, staten som ligger precis under Mason-Dixon-linjen och var en av många skiljezoner mellan nord och syd. På statyns sockel står det: ”Fallen but never forsaken”.

”Amid the ruins” använder det amerikanska inbördeskriget, där landsmän tog upp vapen mot varandra över slaveriets varande eller icke-varande, för att rama in postapokalypsen. Det här är en värld där ras och kön spelar mindre roll, men vi slåss fortfarande mot våra egna.

Filosofiska frågeställningar

Gruppen av överlevare blir mindre för varje episod. Slitningarna mellan de som är kvar blir allt värre. Clementine har sett det här förut, men då var det ur ett barns perspektiv. Den här gången är hon själv involverad i flera av konflikterna. Det finns ännu en läxa att lära här, och den handlar om vad vänskap kostar. Clementine tvingas inse att det finns de som är beroende av henne nu, på samma sätt som hon en gång var av Lee. Det hänger en fråga i luften under större delen av episoden: hur långt orkar du bära någon annan på dina axlar innan bördan blir för tung? När är det okej att släppa taget?

Brutalt – med all rätt

För Clementine är Sarah en sådan börda, men lika mycket Luke och Kenny. Luke är osäker på sig själv medan Kennys depression tycks bli allt värre. Och under tiden tvingas Rebecca att föda sitt barn i kylan. Att lägga ansvaret för dessa människor på en elvaårig flickas axlar är brutalt, men det är också poängen. Clementine börjar känna deras tyngd på allvar, och hon måste börja fundera över vad hon vill göra.

Episoden skär i själen som ett rakblad på flera ställen. Jag vill så gärna att Clementine ska ha det bra, men det är ju inte den sortens värld hon lever i. I ”The walking dead” går väldigt få till extrema längder för att hjälpa en medmänniska om det inte finns en praktisk anledning.

Och de som gör det får ofta ångra sig bittert.

Så bra är de tidigare episoderna av den andra ”The walking dead”-säsongen!

The walking dead, säsong 2, episod 1: All that remains

Det är inte mycket kvar som är värt att rädda i världen som ”The walking dead” målar upp. Men så länge Clementine är där känns den uthärdlig.

Läs hela recensionen här!

The walking dead, säsong 2, episod 2: A house divided

Det är tydligt att Telltale inte bara vet hur man regisserar interaktivt drama. De förstår också hur man gör en bra uppföljare.

Läs hela recensionen här!

The walking dead, säsong 2, episod 3: In harm’s way

Det är helt naturligt att även en begåvad utvecklare då och då tappar bollen. Problemet är att vi kommit att se Telltale som så mycket mer än bara en begåvad utvecklare.

Läs hela recensionen här!

The walking dead, säsong 2, episod 4: Amid the ruins

Episoden skär i själen som ett rakblad på flera ställen. Jag vill så gärna att Clementine ska ha det bra, men det är ju inte den sortens värld hon lever i.

Läs hela recensionen här!

Carl-Johan Johansson