Medioker uppvärmning inför ”Final fantasy XV”

Idiotisk intrig och gammalmodig PSP-grafik skjuter Final fantasy type-0 i sank

1 av 15
SPELA

ROLLSPEL ”Final fantasy type-0” är inte din mormors ”Final fantasy”.

I spelets inledning ligger en svårt sårad soldat intill kroppen av en blodbestänkt chocobo och kvider om att han inte vill dö.

Men det gör han.

För ”Final fantasy”-fans är det en väldigt förvirrande scen. Även om serien aldrig skytt tunga och mörka teman är det här något helt annat. Soldatens dödskamp pågår i flera minuter. Lidandet angränsar ”Rädda menige Ryan”-realism.

Jag vet inte om jag gillar det, om det verkligen är rätt väg att gå för en spelserie som varit som bäst när det storslaget fantastiska fått leda vägen.

Jag vet dock med bestämdhet att jag inte gillar det som kommer sedan.

Små klichébilder

”Final fantasy type-0” har många problem, men det är framförallt ett uselt berättat spel. Handlingen kretsar kring ett stort krig som startats av militärjuntan i Militesi-imperiet och som snart involverar alla länder på kontinenten Orience. Som av en händelse har ett av dessa länder, Rubrum, en Hogwarts-liknande trollkarlsakademi som fostrat Det Godas förkämpar.

Spelaren får ta kommandot över den 14 man starka Class Zero, en eklektisk och stentrist samling ynglingar. En särskilt korkad karaktär avslutar visserligen alla sina meningar med ”hey” och ”yo”, men resten saknar helt dylik ”personlighet”. De är små klichébilder som lämnats vind för våg att gå vilse i ett enormt rollspel.

Stort misstag

Intrigen är lika pinsam som ensemblen. Ett stickspår går ut på att den nyaste medlemmen i klassen, Machina, klandrar de övriga för sin brors död bara för att denne råkade få nya order som placerade honom i deras sällskap under huvudstadens belägring. Av någon outgrundlig anledning går Machina runt och är skitarg på sina klasskamrater över det här.

Det är givetvis ett stort narrativt misstag av Square Enix att introducera 14 karaktärer pang bom på det här sättet, men det finns i alla fall något positivt med skolklassens ansenliga antal: striderna blir väldigt roliga. Varje karaktär har en mer eller mindre unik spelstil (många slåss förvisso med svärd- och skjutvapenvarianter, men det finns också mer exotiska varianter – som tjejen som kallar fram andar med sin flöjt) och det är lätt att byta in en annan karaktär mitt i en fajt. Striderna är dessutom realtidsbaserade och liknar kommande ”Final fantasy XV” i det att snabba undanmanövrar är ett måste för att överleva.

Trist och enahanda

Mitt intresse för ”Final fantasy type-0” hålls dock inte vid liv någon längre stund, trots det intressanta stridssystemet. Miljöerna är tråkiga och enahanda, bortsett från den färgsprakande trollkarlsskolan. Världskartan, en misslyckad flört med nostalgiska fans, är ännu blekare. Alltmedan texturerna på vissa platser, som Militesi, omöjligen kan dölja att det här ursprungligen var ett PSP-spel.

”Final fantasy type-0” är tänkt att markera en sorts omstart för serien. Men det enda det lyckas med är att få mig att längta tillbaka till Square Enix storhetstid på 90-talet.

Till en tid när titeln ”Final fantasy” inte var en ironisk omskrivning för ett pseudorealisitiskt krigsdrama befolkat av refuserade ”Harry Potter”-karaktärer.