De svåra frågorna fick inte mycket plats i tv

Publicerad:
Uppdaterad:

I Sverige är det inte ens tv, utan pressen – Aftonbladet – som belyst de svåra frågorna

Inga reklamavbrott störde det starkaste programmet på årsdagen av 11 september och som fyran visade: attacken mot World Trade Center, filmad inifrån av de nu berömda bröderna Naudet. Sändningen borde egentligen ha presenterats av fyrans vakna inköpare av dokumentärer, Maria Lidén. Ett program av den kalibern hamnar inte i rutan hur som helst.

Lidén visste tidigare än nån annan, också med internationella mått, att bröderna filmat inifrån. Skicklig diplomati i stora tv-världen gjorde resten. För bröderna Naudet själva – intervjuade i fransk tv samma kväll – blev 11 september en fråga om att inte tappa huvet inför det internationella genombrottet. Det säger en del om deras ryggrad, att intäkterna för filmen till 70 procent går till en fond för offrens familjer.

Frågan som inte kommit upp i någon enda sändning på årsdagen är annars vad 11 september ställt till med i tv-världen.

Det var tv som gjorde attacken känd. Det är tv som kallar 11 september världens största evenemang. Resultatet är en tv-värld besatt av attacken. Men hur? Vad är bästa greppet om 11 september?

Bolagen funderar inte. De skapar hellre en ny tv-genre. Energin – betydligt mer imponerande än nivån – speglar förstås tragedin som blivit ett gigantiskt kommersiellt projekt. Det är inget konstigt i det. Hur många spikar har inte under seklernas gång sålts från Jesu kors? Mer oroande för tv-tittarna är de fåtaliga greppen som visar hur litet vi vet. De riktigt svåra frågorna på årsdagen av 11 september fick inte mycket plats på en dag av eftertanke i samband med minneshögtidligheterna.

De starka privata upplevelserna som Folke Rydén redovisade i porträtten på enskilda i New York visar en skicklig journalist, javisst, men framför allt en tv som fortsätter bevaka attacken på samma sätt som tv bevakat den alltsen den inträffade. I Sverige är det inte ens tv, utan pressen – Aftonbladet – som belyst de svåra frågorna för alla efter attacken. Som i testet av den bristande säkerheten på svenska flygplatser. I USA har tv behållit greppet, som amerikanska tv-bolaget ABC. I ett inslag visar reportern Brian Ross att det går att via posten från Europa föra in radioaktivt stoff som envar kan göra så kallade smutsiga bomber av. Och det gick utmärkt. Det amerikanska postverkets säkerhetskontroller fungerade nämligen inte bättre än så.

Att det inte är mycket till konst att ordna ett litet kärnvapen på egen hand markerar också den isande dokumentär som ingen svensk tv-kanal ännu köpt in, amerikanska ”Stealing the fire” där terrorismen belyses utifrån kärnvapentillverkning i liten skala på ett sätt som inte minst krossar den fixa idén om Saddam Hussein som det enda stora hotet.

Det är visserligen vackert nog att Sveriges Television lagt manken till med Brian Lappings lysande skildring i ”Dokument utifrån” av hur världens makthavare hanterade 11 september.

Men svenska tv-tittare förtjänar mer. Vad sägs om amerikanska ABC:s utlovade skildring av hur illa jakten skötts på bin Ladin? Å andra sidan är årsdagen av 11 september framför allt en påminnelse om amerikansk tv:s beroende av kommersiella överväganden – mesta möjliga tittare för otåliga annonsörer.

Analyser av de svåra frågorna hamnar i bakvattnet när känsloladdade situationer passar mäktiga lobbygrupper bättre. Men lika oroande för en demokrati i tv-åldern är en tv som inte är beroende av sådana hänsyn – som den svenska – och som ändå inte satsar mer på analyserande reportage. Ack, att inte Folke Rydén i New York åtminstone fångat upp något av ursinnet från amerikanska opinionsbildare om klimatet efter 11 september.

Kerstin Hallert

Publicerad: