Prostitutionsskandal säljer Netflix nya tonårssåpa

Netflix kan tacka kritikerna för effektiv gratisreklam som lyft upp ”Baby” ur seriemassornas glömska

Foto: NETFLIX
Skandalen lönade sig. Italienska ”Baby” anklagades för att normalisera övergrepp och vips så fick de mer publicitet.
TV

Självmord, barnprostitution, nakenhet.

I Netflix enorma utbud gäller det att sticka ut i mängden – gärna med en kittlande skandal.

I helgens ”Saturday night live”*, presenterat av Claire Foy från ”The crown”, handlade en av sketcherna om de monstruösa summor Netflix satsar på eget innehåll. Streamingjätten har helt enkelt så många serier och filmer nu att man skulle behöva leva tolv livslängder för att hinna se allt. De skämtade om den påhittade serien ”Kennymeade depot” som gått i tre säsonger med endast en trogen tittare, Ruth (spelad av Kate McKinnon).

I slutet av förra året kom nyheten att Netflix skulle satsa drygt 72 miljarder kronor för att över 50 procent av innehållet ska vara vad de benämner som ”Netflix originals” (egna produktioner eller exklusiva inköp). Konkurrensen mot starka streamingtjänster som Amazon och Hulu är så pass tuff nu, särskilt i USA.

Men effekten av tv-kriget blir också att en ambitiös tittare lätt fastnar i det ändlösa scrollandets våld – i jakt på nya serier och oväntade fynd.

 

Förra helgen hade italienska ”Baby” (Netflix) premiär, en sex delar lång ungdomsskildring i landskapet mellan ”Riverdale”, spanska ”Elitskolan” (båda Netflix) och ”Skam” (NRK/SVT). Allt förhandssnack kom dock att handla om den hårda kritiken från amerikanska ­National center of sexual exploitation som hävdade att serien ”normaliserar sexövergrepp på barn och trafficking av minderåriga”.

”Baby” bygger nämligen på en verklig skandal 2014 då två tonårsflickor i den rika, ambassadtäta stads­delen Parioli i Rom avslöjades med att sälja sex för att kunna shoppa lyxprodukter och märkeskläder. I seriens centrum står kompisarna Chiara (Benedetta Porcaroli) och Ludovica (Alice Pagani), som egentligen inte behöver pengar men trassliga familjeförhållanden och längtan efter spänning driver dem ut på alltför vuxna fester och in i ljusskygga sammanhang.

Regissören Andrea de Sica (ja, ”Cykeltjuven”-Vittorio de Sicas barnbarn) försvarade serien och Netflix har hyllat dess ”autenticitet”. Nyfiken i en strut kunde jag inte låta bli att hetskolla ”Baby”, en visserligen mörk och uppenbarligen beroendeframkallande serie, men inte alls med den glamourbild av prostitution som den beskyllts för att måla upp. Netflix kan helt enkelt tacka kritikerna för effektiv gratisreklam som lyft upp en tonårssåpa ur seriemassornas glömska.

 

Ibland framstår skandalerna till och med som en del av Netflix medvetna strategi. Inte när de hamnar för nära verkligheten, som när anklagelserna mot Kevin Spacey punkterade ”House of cards”, men kanske är uppmärksamheten mest positiv av en debatt om självmord inför premiären av ”13 reasons why” eller lite raseri mot kroppshån i dramakomedin ”Insatiable”. Diskussionen om filmen ”Outlaw king” kom nästan bara att handla om att Chris Pine visar sig spritt språngande och en scen i argentinska ”Desire” anklagades för att normalisera pedofili.

Att cyniskt tänja gränserna är naturligtvis kittlande spekulativt. Samtidigt är det kanske nödvändigt för att överrösta bruset. Det ständigt scrollande fingret måste ju stanna någonstans.

 

*”Saturday night live” brukar visas på Kanal 9/Dplay, men ännu finns inget premiärdatum för senaste säsongen.

 

”The ballad of Buster Scruggs”.

Veckans...

… film. Det finns bara två typer av människor – de levande och de döda. ”The ballad of Buster Scruggs” (Netflix) av bröderna Coen är en glimrande välskriven västernantologi i sex delar med ett oerhört lakoniskt budskap. 

 

… tv-nostalgi. SVT Umeå-producerade ”Svenska tv-historier” är tillbaka med program om bland annat ”Pippi Långstrump”, ”Ebba & Didrik” och ”Fräcka fredag”. Det brukar oftast bli välgjort och mysigt.

 

… på gång. ”Idol”-final (TV4) i kväll och premiär för ”Musikhjälpen” på måndag. Sen får vi se om Nobelveckan blir lite mer färglös utan litteraturpristagare.

 

Ernst Kirchsteiger.

… jultradition. Världen må brinna, men Ernst Kirchsteiger fortsätter allmogepynta i ”Jul med Ernst” (TV4), den här gången i värmländska Saxå. Med risk för att låta präktig hade man ju önskat att en så folklig tv-profil kunde ta ansvar och föra in ett och annat klimathänsyn i matlagningen, även när det lackar mot jul.

… julrea. Apropå ansvarslöshet så kan alla gärna skippa ”Ullared – julen är här” (Kanal 5), en ihoprafsad röra av gamla ”Ullared”-favoriter, som bråkande Hofors-systrarna Gunnel och Maritta, och en strid ström julhandlare som shoppar loss som om det inte fanns någon morgondag.
 

… nazidokumentär. ”Hitlers olympiska spel” (SVT/UR play) skildrar den minst sagt kontroversiella olympiaden 1936 och det går att se otäcka paralleller till vilka typer av länder som även i dag är mest intresserade av att bjuda på ”opolitisk” sportpropaganda.

ARTIKELN HANDLAR OM